- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
135

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 Mars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 8 Mars.

Så wardt ock en träta emellan dem (lärjungarna), hwilkendera
skulle synas wara ypperst. Luc. 22:24.


Här få wi med ögonen skåda, huru Christus handlar med några
lärjungar, som på ett mycket owärdigt sätt försyndat sig. Det war ju
högst owärdigt att "träta om, hwem som är ypperst". Blott en tanke
i sådan riktning är ju en ful synd; men här utbryter den ock i gerning,
i en träta derom. War sådant tillbörligt för Jesu lärjungar? Skola
christna göra något sådant? Gud beware oss! Men hwad gör nu
Herren? Är Han nöjd med deras träta? Gud beware oss för en sådan
tanke! Nej, Herren straffar dem. Han säger: "Werldsliga konungar
regera, och de, som hafwa makten, kallas nådiga herrar; men I icke så;
utan den som är störst ibland eder, han skall wara såsom den yngste;
och den der är ypperst, han ware såsom en tjenare." Och till att ännu
mer förkrossa dem, förehåller Han dem sitt eget exempel, sägande:
"Hwilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han,
som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar." Nu,
Han är således wred på dem? Det hade de wäl förtjent; men se, huru
denne Herren har det i sitt hjerta! Hwad tyckes oss? Midt i det
allvarsamma strafftalet för deras otillbörliga synd, börjar Han tala om
deras äresäten i himmelen, huru de skulle sitta med Honom i hans rike
på stolar och döma de tolf Israels slägter. O, hwad ser jag? hwad
hör jag? Du milde Frälsare, jag menade, att wi skulle för så owärdiga
synder förlora din kärlek och wår barnarätt, eller att wi åtminstone för
någon stund eller dag skulle wara uteslutna från din nåd. Men nej,
här ser jag annat. Midt uti bestraffningen talar Han dock om deras
platser i himmelen. Nåden, barnaskapet — det war en särskild sak, som
icke kunde rubbas; den stod på en annan och fastare grund än så. Att
de woro Guds barn och skulle i ewighet wara med Christus i himmelen,
det war en afgjord sak, som icke berodde på deras arma, ostadiga fromhet.
Straffa dem, rätta och förmana dem, det wille Christus; men detta war
ock allt, hwad Han wille. Si, så är Christus sinnad, den käre, milde,
trogne Frälsaren! Djefwulen åter, han sätter udden mot sjelfwa lifwet,
han will rakt fördöma oss, när wi syndat; men Christus icke så.

Hwad skola wi nu lära af allt detta? Skola wi häraf lära, att
det icke är farligt att synda emot Gud; att då Christus wisar en så stor
och beständig nåd wid dessa sina lärjungars synder, kunna ock wi nu
gerna träta om, hwem som är ypperst, och dylikt? Ja, så säga somliga,
att lärdomen skall blifwa, då de exempel anföras, som wi nu anfört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free