Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 Mars.
Waren ens sinnade. 2 Cor. 13:11.
Apostelen förmanar här till endrägt och ödmjukhet i den menskliga
sammanlefnaden. Men om någon skulle mena, att ett sådant ämne
som endrägt och ödmjukhet i wanliga och jordiska ting icke wore ett nog
wigtigt ämne för en apostels förmaning och för upplysta christnas
betraktelse, torde wi snart uti lifwet få erfara annat, då wi blott för
bristande ödmjukhet och endrägt föra oss och andra i swåra frestelser och
bringa försmädelse öfwer Jesu namn. Derföre har icke ens Herren
Christus hållit det för ringa att i sina predikningar tala om samma
ödmjukhet och foglighet, då Han t.ex. i sin bergspredikan säger: "Sa-
liga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden", och i Luc. 14 lärer,
huru man icke ens bör fara efter främsta platsen wid ett matbord. Wi
skola besinna, att den sanna christendomen will göra sina barn uti
allting skickliga och lyckliga, will föra oss ned i lifwet, att wi icke
skola uppehålla oss blott i höga betraktelser och sedan i lefwernet förgäta allt
hwad wi lärt, utan att wi böra twärtom der tänka uppå, "hwad godt,
hwad sannt, hwad ljufligt, hwad wäl lyder".
Med denna förmaning will då apostelen säga: En christen skall icke
i sitt lefwerne wara egensinnig och sjelfwisk, så att han will hafwa
allting efter sitt eget hufwud, utan han bör äfwen låta andras förstånd,
tycke och sätt gälla något, der det icke är bestämdt stridande mot Guds
ord och wilja. Apostelen talar här emot en mycket djup böjelse i allas
wår natur, nemligen egensinnighet och sjelfklokhet. Wi finna denna
redan hos de små barnen, att så snart de börja tala, framträder hos
dem böjelsen för twist och enwishet. Sedan se wi i hela det menskliga
lifwet, huru det öfwerallt går efter det gamla ordet: "Så många
hufwuden, så många meningar." Hwar och en tycker, att hans förstånd
och sätt alltid äro de bästa. Om wi nu följa denna wår natur och
wilja beständigt strida för wårt eget tycke, måste ju deraf följa en
oaflåtlig strid och oenighet. Derföre är det en synnerlig nåd och wishet,
om en christen äfwen i detta fall tager wid lärdom, tidigt wänjer sig
att gifwa efter för andra och hellre misstro sitt eget tycke eller förstånd,
än alltid strida för detsamma.
Detta är den allmänna lärdom, apostelen här welat gifwa oss.
Men ligger den nämnda böjelsen för egensinnighet så djupt rotad i wår
natur, som wi nu funnit, då skola wi alltid wara beredda på, att den
också will göra sig gällande i andliga ting. Derföre är det wäl wärdt,
att wi först och sist inprägla hos oss de många förmaningar till andlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
