- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
162

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Mars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herren, så gör det mig lika, hur helst det går mig." För det tredje fordras
härtill, att du icke kommer för Gud med din egen wärdighet eller i ditt
eget namn, utan att du ställer framför dig din "medlare", i hwilken
Gud har allt sitt behag. Och för det fjerde, att du, om möjligt,
så ställer din bön, att din sak icke blir liggande på dig och din
wärdighet, utan på Gud och hans ära; att icke din tro, utan Guds trohet,
icke tron i din bön, utan sanningen i Guds löften komma att stå profwet.
Allt detta sker genom att taga Gud på orden, eller, såsom David säger,
"hålla Honom hans ord före".

Si, detta har warit de gamla troshjeltarnas konst, när de uti bönen
kämpat med Gud, såsom wi se af många deras böner. När patriarken
Jacob war i ångest och bäfwan för sin broder Esaus och hans härars
antågande och nu bad Herren om hjelp, sade han: "Gud, min fader
Abrahams Gud, min fader Isaacs Herre, du som har sagt till mig:
Far åter in uti ditt land till dina fränder, jag will göra dig godt —
hjelp mig utur Esaus hand." Si nu här, först säger han: "Du är ju
min fader Abrahams Gud och min fader Isaacs Herre" — liksom wille
han dermed påminna Gud om de löften, Han hade gifwit dessa fäder,
nemligen att deras efterkommande skulle warda mycket talrika, hwilka
löftens fullbordan nu hwilade på Jacobs och hans barns räddning; ty
hade de blifwit förgjorda, huru hade då det löftet gått i fullbordan?
Men äfwen ligger i åberopandet af Abrahams och Isaacs namn den
tanken: Om ock jag är owärdig, så tänk dock derpå, att jag är en son
till dina tjenare Abraham och Isaac, dem du har kära. — Widare sade
han: "Du som har sagt till mig: Far åter in i ditt land, jag will göra
dig godt;" d.ä. du har sjelf befallt mig företaga denna resa, du skall
ock sjelf försörja mig. Och du har lofwat att "göra mig godt". Nu,
Herre, gäller det dina ords sanning; ty om Esau får förgöra oss, huru
warder då det löftet fullbordadt: "Jag will göra dig godt?" Likasom
han hade welat säga: "Icke betyder det så mycket, om jag förgås; men
— huru går det då med ditt löfte, din sanning, ditt namn och din ära!"

O Gud, all sannings källa,
Jag tror ditt löftes ord.
Hwad du har sagt skall gälla
I himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
Så får du hjelp af mig."
Ja, Herre, intill döden
Will jag åkalla dig.

Hwad hjelp mot all min smärta
Att trösta pä din nåd
Och anförtro mitt hjerta
Åt dina wisa råd.
När du mig bedja lärde
I Jesu Christi namn,
Du åt mitt hopp beskärde
En fristad i din famn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free