Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig nog förundra sig öfwer höjden och djupet, bredden och längden
af denna herrlighet, kan aldrig rätt få det in i sitt hjerta, såsom han
ser det och tror det, men har dock deri redan sin största glädje på jorden;
då deremot den andra kan med lätthet tro, så mycket han åstundar,
men har ingen förundran och ingen glädje deraf, han har ännu icke sett
så mycket af hwad det will säga att wara Guds barn. Detta är det
första felet i tron på ordet Fader wår.
Det andra är, att äfwen de troende, som en tid warit saliga i
detta herrliga barnaskap, på nytt nedsjunka i sitt eget armod, börja se
på sig sjelfva och förlora det rätta barnaförtroendet till Gud.
Somliga bedja då Herrens bön med en wiss wårdslöshet, så att de icke
besinna, hwad de säga i ordet Fader wår, och kunna då helt lätt
öfwerkomma det, men äro ock derföre torra och olustiga genom hela bönen;
andra åter hafwa rentaf ett bundet samwete, emedan de gjort något
swårare fall eller nedsjunkit i mäktiga frestelser och syndabojor, som nu
i bönen möta dem med en förskräckande stämma: "Will du bedja Gud,
du kalla Gud din Fader, du, som så och så syndat, som wet med dig
det och det!" Häraf uppstå de allrastörsta swårigheter för att kunna
med rätt tillförsigt säga: Fader wår. Måtte hwar och en besinna, att
till hwilkendera klass han hör, det är öfwer all beskrifning wigtigt att
icke på detta sätt fortfara att utan tro och mening säga: Fader wår;
ty detta är den punkt, hwarpå sjelfwa lifwet beror, nemligen att wi
hafwa en werklig barnatröst till Gud och kunna med werklig mening
åkalla Honom såsom wår Fader. Blir samwetet antingen på nytt
fångadt under träldomens ok, så att man förskräckes för att i denna bön
nalkas den himmelske Fadren, eller det på nytt insomnar, så att man i
lättsinne säger "Fader wår", utan att mena, hwad man säger, så leder
det i båda fallen till andlig död. Det andliga lifwet är ett förtroligt
barnalif med Gud; såsom apostelen säger: "I hafwen icke fått
träldomens anda åter till räddhåga, utan I hafwen fått utkorade barns anda,
i hwilken wi ropa: Abba, käre Fader. Densamme Anden wittnar med
wår anda, att wi äro Guds barn."
Guds barn jag är?
Med häpnad jag ännu det säger.
Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja Gud, du ju sjelf det så säger.
Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.
Hallelujah!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Guds barn jag är!
Försoningens mening jag funnit,
Förlorade barn Han har wunnit.
Hallelujah!
Nu målet för lifwet jag wunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
