Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talar Herren på ett öfwermåttan kraftigt sätt i en liknelse i Luce elfte
kapitel. O, den milde Frälsaren! Han säger: "Hwilken af eder är den
fader, om hans son beder bröd af honom, som gifwer honom en sten?
Eller om han beder om fisk, månne han gifwer honom en orm för fisk?
Eller om han beder om ägg, månne han ger honom en skorpion? Kunnen
nu I, som ären onda, gifwa edra barn goda gåfwor; huru mycket mer
skall eder himmelske Fader gifwa den Helige Ande åt dem, som bedja
Honom?" Denna liknelse borde kunna spränga alla wåra otrosberg och
kasta dem i hafwet. Tillämpa den nu på den bön, som wi här betrakta.
Du beder om hjelp mot syndens och satans makt, du beder om den
Helige Ande, hwilket Christus särskildt nämner — "gifwa den Helige
Ande åt dem, som bedja Honom". Kan du tänka dig, att sedan Herren
sjelf lärt oss i all nöd fly till Honom och sjelf sagt. "Mig förutan kunnen
I intet göra — åkalla mig i nöden — bedjen, och I skolen få" o.s.w.,
och den arma nödställda själen kommer och gör helt enfaldigt så, som
Herren har sagt, klagar inför Honom sin wanmakt och beder om
frälsning — kan du tänka, att Herren då likwäl skulle icke gifwa henne detta,
utan ditt arga hjerta och djefwulen skulle ändå få råda till ditt ewiga
förderf? Då barnet begär bröd, gifwer nu fadren en sten; då själen
beder om ett nytt, förödmjukadt hjerta, beder om den Helige Ande, till
tro, till frälsning och salighet, då lemnas hon ändå till ewigt förderf?
Detta är ju att gifwa i stället för bröd en sten, ja, blott ormar och
skorpioner! Är det möjligt, att den gode Guden gör så? Wisst känns
det i hjertat, under det mörkrets makt omgifwer oss, endast som ormar och
skorpioner — wi hafwa der ock af syndafallet den gamla ormens afföda
— wisst tillstaddes det ock satan att sålla Petrus och kindpusta Paulus.
Men att det skall wara till ditt ewiga förderf, att nu, när du qwider
öfwer ditt onda inför din himmelske Fader, Han likwäl skall låta det
råda öfwer dig till ewigt förderf, rakt emot sina egna försäkringar, och
gäcka din tro på dessa — märk, sjelf bjuda dig bedja, men när du gör
detta, då får du icke, det Han lofwat, utan det ewiga förderfwets
skorpioner! — det är ju ett så grymt gäckande af din tillit till hans ord,
att du måste göra af Gud en djefwul, om du kan tro något sådant.
O, så lär då en gång, att Gud kan aldrig på allwar och till ewigt
förderf lemna en själ, som flyr till hans frälsarenamn; men lär ock,
att Gud "förer de sina underligen", och att denna bön om Guds rike
icke behöfdes, om wi redan hade det i ostördt åtnjutande, om icke
mörkrets rike omgåfwe och anfäktade oss.
Tillkomme ditt rike, o Herre, wår Gud,
Tillkomme ditt rike på jorden!
Sänd ut dina wittnen med sanningens hbud,
Sänd ut dem till södren och norden,
Att kalla och bjuda all werlden.
Wi kasta då alla bekymmer på dig
Du lofwat för allting att sörja.
Drag för oss på lifwets och sanningens stig
Och låt i ditt namn oss re´n börja
Att tacka och lofwa för segren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
