Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 21 April.
Wi weta, att wi äro af sanningen. 1 Joh. 3:19.
Den som will wara en christen, men icke söker efter förwissning om
syndernas förlåtelse, utan åtnöjes med att alltid wara i owisshet om sin
benådning, den är wisserligen icke rätt waken, utan antingen en helt
sofwande skrymtare eller åtminstone en sömnaktig christen. Detta ligger
uti sakens natur. Den brud, som åtnöjes utan att wara wiss om sin
brudgums hjerta, har ingen rätt kärlek. Det är derföre ett
utmärkande tecken till obotfärdighet, såsom det ock är en af de märkligare bland
de obotfärdigas ursäkter, att de rentaf förneka möjligheten och
werkligheten af denna wisshet om syndernas förlåtelse och förklara den för
idel förmätenhet, andligt högmod och inbillning. Såsom Luther säger:
"När de kainiska helgonen höra denna bekännelse (att en christen beprisar
sin wisshet om sin benådning), så korsa de sig och slå emot med händer
och fötter och säga: Gud beware mig för en sådan förmätenhet, att jag
skulle säga, det jag är ett Guds barn; nej, jag will förödmjuka mig och
erkänna mig blott för en arm syndare — och Gud skall se till de
ödmjuka!" Men Skriften säger: "Wi weta, att wi äro förda ifrån döden
till lifwet;" "wi weta, att wi äro af sanningen;" "wi weta, att Han
blir i oss;" "wi weta, att wi äro af Gud;" "wi weta, att Guds Son
är kommen och har gifwit oss sinne, att wi känna den Sanna och äro i
den Sanna, i hans Son Christus Jesus." Detta säger, att wi weta
— wi weta, att wi äro Guds barn, hafwa syndernas förlåtelse och det
ewiga lifwet. "Derföre", säger åter Luther, "skola wi beflita oss, att
wi grundligen med rot och allt må upprycka den skadligaste willfarelse,
med hwilken hela werlden är förförd, nemligen den tanken att menniskan
icke skall weta, om hon är uti eller utom nåden." Men denna
willfarelse kommer icke från förståndet utan från hjertat; icke från någon
dunkelhet, ty Skriften talar öfwer allt så tydligt härom, utan af hjertats
obotfärdighet. De, som icke sjelfwa ega eller söka denna wisshet om
Guds nåd, wilja derföre förneka dess möjlighet. Och om man ock icke
förnekar denna wisshet, är det likwäl, såsom förut är sagdt, intet godt
tecken, när man icke skyndsamligen söker den, utan åtnöjes med sin owisshet.
Helt annat är det, att en, som söker efter förwissning, icke alltid straxt
winner den och icke bör derföre misströsta. Men att icke söka wisshet
om Guds nåd, det är alltid säkerhetens tecken.
För det andra: om en själ ock är redlig, hungrar och törstar efter
rättfärdighet, är det dock en stor brist och skada i hela hans christendom,
om han står i owisshet om sin benådning. Det är sannt, han kan wäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
