Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty det är nu kommet derhän, att synden sjelf är hans största plåga.
Är jag rik och deraf frestas att göra mig ett paradis på jorden, börjar
göda köttet och lefwa werldsligt, då får jag genom Anden de starkaste
slag, blir förskräckt för min rikedom och wällefnad och lider deraf mer,
än då jag war fattig. Går det icke så, utan jag börjar hylla och följa
köttet och göra mig goda dagar uti sinnlighet, då blir der sjelfwa döden.
Är jag fattig och lider af lekamlig brist, men håller mig till Herren, då
dör jag werlden hwar dag. Är jag werksam och begåfwad i det andliga,
har år och erfarenheter i nåden, ljus och förmögenheter, mer än
bröderna, och derföre will njuta af ära och anseende — we, det är
sjelfwa giftet! Det känner anden, och jag förskräckes nu såsom för
helwetet. Är jag trogen och waksam i bön och strid mot synden, will
försaka både synd och ära, will allwarligen, i det fördolda och i
werkligheten, wara den främste — men jag wet det sjelf, jag gläds deråt, jag
har en hemlig förnöjelse i min allwarlighet — we, we, det är sjelfwa
helwetet! Jag förskräckes derför. Men gifwer jag mig då twärtom mer
frihet, köttslig frihet — efter som allt godt kan uppblåsa mig, så att
jag nu föraktar att waka och bedja och werka det, som är godt, utan
gifwer köttet frihet — o, då hoppar jag ju rakt ur askan i elden; då
känner jag alldeles bestämdt min skuld och dom! Men blir jag då af
bestraffningen upprorisk mot evangelium, slår all tröst ifrån mig och säger:
jag är ingen christen, jag kan icke taga nåd, si, då rasar åter köttet genom
otron, då får jag åter ingen ro, förrän jag låter tukta mig till ett
ödmjukt emottagande af nåd som idel nåd. Sålunda se wi, att huru helst
det går en christen, skall han dödas. Detta heter att wara korsfäst med
Christus.
Här säger du: "Hwad är detta? Skall jag då från alla håll
straffas och tuktas; hwad skall jag då göra? Skall jag i ingenting få
hwila och hafwa ro?" — Swar: Jo, men blott i en enda punkt — i
Herren! "Den sig berömma will, han berömme sig i Herren!" Den
som will hafwa ro och glädje, hafwe den i Herren — i sjelfwa Herren,
i hans rättfärdighet, godhet och trohet. All annan fröjd och
berömmelse straffar Anden, äfwen det uppenbarade ordet. — "Ja, då må jag
så gerna genast dö!" — Ja, så är det för en korsfäst. Detta är det
korsfästa lifwet. Är jag stilla på korset, så lider och dör jag; men är
jag icke stilla, utan bryter och sliter mig, lider jag dessmer. Här är
ingenting bättre än att wara stilla, wara Anden underdånig, se på Jesus
och fara efter det, som är ofwantill! Det förläne oss Herren! Amen.
Hjelp oss swaga
Korset taga
Undergifwet, Jesu, mot.
Wärdes lära
Oss att bära
Bördan städs förutan knot.
Här wi lida,
Lär oss bida
På din hjelp, o Herre Gud.
Hjelp oss skilja
Från wår wilja
Allt, som är mot dina bud.
Oss beskydda,
War wår hydda
Och wår tillflykt i all strid.
Oss bewara
I all fara.
War du sjelf wår enda frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
