Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 6 Maj.
Jag förmanar eder, kära bröder, tagen förmaningeus ord till
godo. Ebr. 13:22.
Så länge menniskan förblifwer en ödmjuk och hörsam lärjunge för
Guds ord, så att hon will höra och följa all Guds wilja och råd om
wår salighet, så skall alltid den Helige Ande i henne fullborda sitt goda
påbegynta werk och framdeles upptäcka, hwad som ännu kan wara
fördoldt, och rätta det, som är orätt. Men det tillstånd, som icke gerna
låter hjelpa sig, inträder då, när menniskan rent af gör det till en
grundsats att icke taga åt sig, hwad som innebär bestraffning och
förmaning, utan gör ett wisst urwal ur Guds ord och will icke höra eller
akta det, som angriper köttet och synden. Det är wäl sannt, att man
bör bruka den urskilning, att man icke, på samma gång man omfattar
Christus, äfwen omfattar lagens förbannelse och dom i samwetet; ty
dessa komma aldrig tillsammans. Den som har Christus, den som söker
eller tror sin rättfärdighet endast i Honom, den är fri från all lagens
förbannelse och bör ständigt så hålla det, ty eljest gäckar och föraktar han
Christi blod och alla Guds löften. Men detta gäller endast den frågan,
om huru wi stå inför Gud. Hwad deremot wårt lefwerne här på jorden
angår, kunna wi aldrig få nog förmaningar, bestraffningar och
uppmuntringar; och sådana böra wi då nödwändigt taga åt oss och i werk och
gerning rätta oss derefter, såwida wi wilja wara christna. Ty de, som
jemte det sinnet att de wilja wara fria till köttet och lefwernet, äfwen
göra till sin grundsats att för sig utwälja endast det ord, som lyder
ljufligt och wäl, och sky det, som angriper och oroar dem i deras synder,
hwarpå följer, att de äro otåliga för den helsosamma förmaningens ord,
räknande det för en laglära, hwilken de såsom troende böra undfly, och,
otåliga för broderlig bestraffning och warning, wända sig deremot att
förswara sig och sin synd, men till äfwentyrs slå sig ned wid någon
löslig, owerksam och domnad andlig lärdomsbrunn, wid hwilken man
kan på en gång wara gudligare än allmännaste werlden och tillika stå
i ganska godt förstånd med werlden och i hwardagslifwet wara henne
lik — ty sådan religiositet finnes också — de, som gå den wägen, med
dem är det alldeles förloradt, såwida icke något synnerligt Guds
nådesunder sker. Ty de befästa sig oupphörligt genom den grundsats, de
fattat, att icke akta det ord, som wille rätta dem; de sky det enda medel,
som skulle hjelpa dem, sky helsosam lärdom, sky mödan af en grundligare
pröfning o.s.w. Detta är den breda willowäg, hwilken i alla tider
fått emottaga många af dem, som lyckligen undwikit en annan afwäg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
