Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man skulle icke tro, hwad som dock är händelsen, att der ännu råder en
innerlig sjelfbelåtenhet, en stolt ande, som gjort sjelfwa samwetsqwalen
till sin tröst, hwarigenom Christus och hans blods förtjenst och fria, stora
nåd ännu utestängas. Dessa, om de ock qwalde sig till döds med synder,
blifwa dock borta från fristaden, från det enda, som gäller för Gud, och
på sådant sätt skola de dö uti sina synder. Dessa äro med träffande drag
tecknade i Kains historia. Äfwen han sade inför Gud: "Min missgerning
är större, än att den kan warda mig förlåten." Han hade werkligen
ett slaget och bäfwande samwete, en orolig ande, som darrade för ett
ruskande löf, han war främmande för Gud och olycklig alla dagar.
Men märk, nog hade han ändå förmåga att gå bort till det landet
Nod öster om Eden och bygga en stad och hafwa hustru och barn; icke
war det honom för swårt, att Gud war wred på honom, det förmådde
han bära; icke behöfde han falla ned för Gud och förwissa sig om hans
nåd. Se här skilnaden mellan ett oroligt samwete och Andens wäckelse,
mellan den syndanöd, som sjelfwa synden och samwetet förorsakat, och
den som Guds Ande genom ordet werkat. Den förra finnes ofta hos
de mest ogudaktiga, efter några syndautbrott, men lemnar dem lika
oförändrade; ty allt det, som är af menniskan, af någon mensklig kraft,
såsom af hennes samwete, kan aldrig föda henne på nytt; dertill fordras
Anden. Den wäckelse och syndanöd, som är Andens werk, drifwer
menniskan alltid till bättring och tro och werkar en hel förändring. Derföre
blir profwet på en sann syndakänsla alltid det, som redan är nämndt,
att den werkar en förändring, ett uppstående, ett flyende, eller att
menniskan icke kan blifwa, der hon är, utan söker sin räddning, samt
ändtligen att hon icke kan söka denna hos sig sjelf, utan i Christus; att hon
icke kan hwila, förrän hon i Honom fått nåd, samt förwissning om
densamma — hwilken nåd och förwissning werkar frid, kärlek och ett
nytt willigt hjerta för Gud och det goda. Och detta war syndanödens
ändamål, nemligen icke att Gud derigenom skulle wilja gifwa nåd, utan
att wi skulle wilja emottaga nåd.
Som fåglar små, när dundra må,
Och djuren sig förskräcka,
De skynda fort hwar till sin ort
Att sig för faran täcka.
Så jag ock får i dina sår
Min tillflykt, Jesu fromme.
När synd och död tillfoga nöd,
Hos dig jag ro bekomme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
