- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
264

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sönderbråka hällar inför Herren", och der är mycken mening, men
föga sinne och sans, föga egen erfarenhet; han är sjelf icke ens
werkligen uppwäckt, ty han har mycken tröst i sig sjelf och stora
förhoppningar på sin bättrings framgång. Der är blott wäder, stort, starkt
wäder;
"men icke war Herren i wädret." Men widare. Det kommer
längre med honom. Han blir werkligen uppwäckt, der blir i hans inre
en jordbäfning, der blir en hjertbäfning, han får se, att han med all sin
storm icke sjelf werkligen är och gör, hwad ordet innehåller — han
förskräckes, han griper sig allwarligt an att nu göra och blifva, hwad han
bör, men det blir icke af, der är ingen kraft, der är blott jordbäfningens
förstörelse, "ty Herren war icke i jordbäfningen". Twärtom blir det wärre
och wärre, ty "af budordet får synden lif och uppwäcker i honom all
begärelse" och blir wäldigare än förut. Häraf uppkommer en eld, en
pinande ångesteld, samt en brinnande ansträngningseld, men allt lika
förgäfwes. Ty "icke war Herren i elden". Nu faller modet, alla försök
äro fruktlösa, alla förhoppningar äro felslagna, allt är förloradt, och nu
börjar det ämnet, som brann, blifwa förtärdt, nemligen det
egenrättfärdiga jag, jag måste, jag skall, jag borde ju! Och jag wardt död,
säger Paulus. Och si nu, nu kommer det sakta wädrets ljud, evangelii
hugswalande, fridgifwande och saliggörande röst wäl till pass för det
förtwiflade hjertat; nu smakar det godt att höra om en alldeles oförskylld
nåd öfwer det alldeles förtappade, i sitt blod liggande menniskobarnet
nu, då all tröst war ute, nu om någonsin, får den rätta trösten rum i
hjertat; nu stilla sig de stormande tankarna, qwalen och begärelserna.
Der är nu nytt lif, fröjd, frid, kärlek, enfald, förtrolighet med Herren,
milda ögon, glada ord, nya andliga krafter — der är nu Herren, der
skyler man sitt ansigte i salig blygsel öfwer en så oförwäntad hjelp, en
så oförskylld nåd, och säger: Detta tänkte jag wäl aldrig, det förstod jag
icke, att det skulle gå denna wäg, att jag skulle af idel nåd få nåd, då
jag war som allraowärdigast. Eller förstummas man i salig skam öfwer
den stora nåden, såsom det står i Hes. 16: "Du skall tänka derpå och
skämmas och för skam skull icke djerfwas upplåta din mun, när jag
warder dig förlåtande allt, det du har gjort, säger Herren."

Dä Elia wid det sakta wädrets ljud förnam Herrens närwaro, då
"skylde han sitt ansigte med sin mantel och steg i dörren af kulan", liksom för
att uttrycka sitt för Herrens wilja undergifna: "Tala Herre, ty din tjenare
hörer till!" Nu först är man en christen och skicklig att föra det nya
testamentets embete, icke bokstafwens utan Andens; nu är ock den
stummes tunga lös till att lofsjunga, till att rätt bekänna Christus, hwilken
ordning äfwen David uttrycker: "Jag tror, derföre talar jag, men jag
warder swårligen plågad."

Fattas något, du wet ej hwad,
Fly till Jesus blott!
Om du än ej förstår dig sjelf,
Han förstår dig godt,

Han som gåfwor för alla fått,
Han din Goel ock blifwit;
Men om du ej Honom har, så har du
icke lifwet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free