- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
277

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Den 18 Maj.

Om än hafwet rasade och swallade, så att för dess bullers skull
bergen fölle omkull. Sela. Likwäl skall Guds stad blifwa
lustig med sina brunnar, der den Högstes heliga
boningar äro. Ps. 46:4,5.


Detta är ju en rätt glad och triumferande sång, ett rätt
frimodigt hjerta, som springer med sin Gud öfwer murarna, och som på en
gång swingar sig öfwer alla höjder, öfwer både berg och brådjup! Här
är icke ett tecken af försagdhet. Och dock är den glada psalmen skrifwen
på en tid, då "hafwet swårligen rasade", då "stora bedröfwelser woro
påkomna", såsom wi se i v. 2. Huru kan man i sådana tider wara så
glad och frimodig? Se huru den kunglige sångaren talar! "Gud är wår
tillflykt och starkhet", så börjar psalmen. "Herren Zebaoth är med oss;
Jacobs Gud är wårt beskydd", så slutar den. Det behöfwes blott, att
sådana förhållanden blifwa sanna och lefwande för wårt hjerta; det
behöfwes blott, att wåra ögon öppnas, att der blir en liten öppning på
det tjocka molnet, som döljer Guds herrlighet för wårt öga, och wi
sjunga och springa alla med samma fröjd som David. Då Elisas
tjenare för den här med hästar och wagnar, som låg omkring staden,
utropade: "Ack we, hwad wilja wi nu göra?" sade Elisa: "Frukta dig
icke; förty de äro flere, som äro med oss, än de, som äro med dem."
Men dermed war den bäfwande tjenaren ännu icke tröstad. Hwad gjorde
Elisa då mer? Elisa bad och sade: "Herre, öppna honom ögonen, att
han må se." Då öppnade Herren tjenaren hans ögon, att han fick se.
Och si, då war berget fullt med brinnande hästar och wagnar omkring
Elisa. Nu war den tjenaren icke ängslig mer. Se då här allt, hwad
som behöfwes: Herre, öppna oss ögonen, att wi må se!

Här böra wi nu förstå, att med denna Guds stad, den sanna kyrkan,
icke menas någon utwärtes församling, hwilken kan omfatta ett helt
lands inwånare, såsom alla döpta till Christus; utan här menas den
heliga, allmänneliga församlingen, de "heligas samfund", som består af
de lefwande Christi lemmar inom alla kyrkor och samfund, hwilka hafwa
Christi ord, denna enda nödwändiga säd till Guds rike, och derföre äro
utspridda kring hela werlden. Se dessa lefwande lemmar i Christus,
här och der förströdda! Detta är bruden och Lammets hustru, som här
en liten tid lefwer i ett fiendtligt främmande land, fjerran från sitt
rätta hem, sin brudgums palats; detta är Christi kropp, som ännu har
mycket att lida på jorden och wäntar sin förlossning; detta är Herrens
församling, den gode Herdens hjord och hans "fosterfår" detta är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free