Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 24 Maj.
Han skall föda sin hjord såsom en herde. Han skall församla
lammen i sin famn och fodra de lamdigra. Es. 40: 11.
Tänk, hwilken tröst, då man i medwetandet af sitt eget hjertas
mörker, falskhet och ostadighet, af djefwulens grymma afsigter, list och
ihärdighet, och slutligen af den förwirrande mångfalden af lärdomswäder,
känner sig otrygg och bäfwande för att förwillas, borttappas, förloras
— hwilken tröst, då Herren säger, att Han will sjelf wara wår Herde.
Tänk, hwilken tröst för en arm syndare, som känner sin ömkliga
wanmakt i allting, att Christus betraktar syndare blott såsom får; wi betyda
icke mer, wi äro blott får, för hwilka Han är den gode Herden, som
hellre låter sitt lif, än Han ser, att fåren förgås. Tänk, hwilken tröst,
då man också med bekymmer ser på den öfriga "klena hjordens" faror,
ser, huru mycket som förwillar fåren — hwilken tröst, att Han som har
"all makt i himmelen och på jorden", Han är Herden för fåren, Han
skall sörja för dem. Och tänk, hwilket betryggande rättesnöre för alla de
underherdar, de "små drängar", såsom Esaias kallar dem, som in- och
utifrån ansättas med frågan: "Wisar du fåren den rätta wägen,
behandlar du fåren rätt?" hwilken tröst att ega detta betryggande
rättesnöre, detta afgörande föredöme af Herren sjelf, som säger: Jag är den
gode Herden. För denna Öfwerherde måste wi dock alla samt och
synnerligen böja oss, efter Honom måste wi rätta oss, annars äro wi
sannerligen inga goda herdar. Hwilken som icke har Christi Ande, han
hör icke Honom till.
Det första, som i detta ämne är tänkwärdt och fröjdar en fattig
syndare, är, att wi här se, huru Gud betraktar menniskorna blott såsom
får, borttappade och wanmäktiga får, som omöjligt kunna sjelfwa wårda
och wakta sig för ulfwen, utan helt och hållet bero af en herde. Så
har ju Herren öfwerallt beskrifwit menniskan och arbetar oupphörligt på
att nedslå och fråntaga oss de inbillningar, som ligga så djupt i all wår
natur, att wi sjelfwa skola hafwa ljus och kraft att hjelpa oss, wi skola
wäl något förstå och något kunna göra. Emot denna djupa, oändliga
inbillning säger ordet twärtom: "Gud såg af himmelen uppå menniskors
barn, om der wore någon förståndig, som frågade efter Gud; men de
äro alla affallna och allesammans odugliga; der är ingen, som gör
godt, ja, icke en." Ja, wi äro så "odugliga", säger apostelen, att "wi
äro icke ens beqwäma något tänka såsom af oss sjelfwa^, utan Gud
måste werka "både wilja och gerning". En sådan oduglighet ligger nu
uttryckt uti bilden af får. Fåren äro bland alla djur de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
