Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 26 Maj.
Och männerna wände sitt asigte och gingo åt Sodom. Men
Abraham wardt stående för Herren och trädde fram för Honom
och sade: Will du då förgöra den rättfärdiga med den
ogudaktiga? 1 Mos. 18: 22, 23.
Wi gå in i Mamres lund och lyssna till det märkliga samtal, som
på höjden derofwanför hålles mellan Abraham och hans underbara
gäster, då de blicka ut öfwer nejderna emot Sodom, som nu skulle
förstöras (1 Mos. 18: 16—33). Hela detta uppträde är redan till sin
art så kostligt, ehwad man ser på den himmelske Fadrens mildhet eller
den trogne tjenarens förtroliga och nitiska beteende, att det kan förlusta
alla trognas hjertan. Men det wisar oss på samma gång, hwad alla
trogna hafwa att göra uti likartade tider; det öppnar oss en blick in uti
en trogen Guds wäns hjerta, just på en tid då ett gudlöst folk skulle
hemsökas med en Herrens straffdom. Och ännu mer tilldragande och
trosstärkande är den blick, det öppnar oss i den himmelske Fadrens
förbarmande hjerta, och det höga wärde Han sätter på sina trogna, då
Han will för blott tio rättfärdiga skona en hel stad, full med gudlösa
föraktare. Den, som i bibeln läser berättelsen i sin helhet, ser äfwen,
huru den himmelske Fadren nedlåter sig till sina tjenares ståndpunkt,
fördöljer sitt majestät och omkläder sitt gudomswäsen i en mensklig gestalt
och sina tankar i menskliga talesätt, så att man tycker sig se och höra
blott en menniska — allt för att hos sin tjenare aflägsna all räddhåga
och helt draga hans förtroende till sig. Detta lyckas honom ock. Wi
se, huru Abrahams tro mer och mer upptändes af Guds wänlighet, så
att han går steg för steg längre i sin bön, ehuru alltmer likasom förlägen
för sin djerfhet. När Abraham hörde, att Herren för femtio rättfärdigas
skull wille förskona Sodom, insåg han likwäl genast, att äfwen
med detta beting woro de hotade städerna ändock hemfallna åt Guds
wrede; derföre höll han det ytterst nödigt att alltfort inskränka det förra
antalet; och när han ändtligen slutade med antagandet af tio och erhöll
försäkran om bönhörelse, tyckte han, att ett widare förminskande af
antalet wore att kränka den Allrahögstes rättfärdighet, och att Herren,
om der icke ens funnes tio rättfärdiga, icke skulle kunna göra ett uppehåll
i sin rättfärdighets dom, hwarföre patriarken tidigt den följande morgon,
orolig, återwände till samma ställe, der han hade talat med Herren,
och ser nu med bekymmer röken uppstiga ur dalen såsom röken ur en
ugn. Han hade alltså erhållit ett så djupt intryck af Guds rättfärdighet,
att han wisste, att den följande morgonen skulle bringa honom
det afgörande utslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
