Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herren stod med sin tjenare på en höjd, hwarifrån man kunde skåda
ut öfwer Sodom och dess nejder. Så har ock hwarje trogen genom
Andens ljus en öfwer de menskliga omständigheterna upphöjd blick och
skådar i stora skakande werldshändelser blott den Allmäktiges tankar och
ser, att det är blott Guds sanning och domar, som deri uppenbara sig.
Herren omtalade för Abraham, hwad Han wille göra med Sodom och
Gomorrha. Äfwen för oss uppenbarar Han genom sitt ord sina rådslag.
Wi weta, att när ett folk kommit derhän, att det icke mer aktar
Herrens röst, utan med fräckhet trampar både hans bud och hans
barmhertighet, då stiger syndaropet mot himmelen och nedkallar den
Allsmäktiges eldsnit uti stora utwärtes hemfökelser. Och hwad wi då böra
göra, hafwa wi nu sett. Den, som är benådad med den förtroliga
barnaskapsanden inför Gud, så att han kan tala med Honom såsom ett
barn med sin fader, bör nu anwända denna nåd, framträda för Herren
och "stå inför Honom", såsom Abraham, med förböner för dem, som
hotas med hans hemsökelser. Ja, låtom oss, såsom apostelen förmanar,
hafwa böner och förböner för alla menniskor, för konungar och all
öfwerhet, för hela Christi församling och för wåra närmaste. Gud will
göra stora ting, men helst på sina barns böner, på det hans nåd må
warda känd och prisad; derföre böra wi bedja mycket af Honom. Wi
se, huru den fromme patriarken sex gånger ödmjukt utbeder sig att få
begära ännu något mer; och icke en enda gäng af dessa sex war hans
bön fruktlös. Gud swarade honom för hwar gång nådefullt. Och så
ofta wi bedja om förbarmande för syndare, äro wi förwissade, att wår
bön är Gud behaglig, ty den stämmer då så wäl öfwerens med
hans eget hjerta. De trognas förböner göra wäl icke Guds domar och
hans nåderikes lagar om intet — den, som sjelfwilligt emotstår Herrens
Ande, kan icke ens genom Christi egen förbön och tårar frälsas, såsom
wi se på de obotfärdiga judar — men det werkar förbönen, att Gud
gör något synnerligt för dem, som äro föremål för hans älskade wänners
böner. Ja, wi se här, att Herren war hjertligen willig att förlåta alla
dessa hotade städer, om der blott funnits tio rättfärdiga.
Och här är nu det andra, wi skulle lära af detta bibelrum. Och
det är något öfwermåttan herrligt, som framlyser ur Guds hjerta. Se
nemligen, huru dyr för Guds ögon en enda rättfärdig är, d.w.s.
en själ, som är rättfärdiggjord genom tron i Christi blod, har syndernas
förlåtelse och far efter helgelse. För några få sådana will Herren
förskona en hel stad, full med ogudaktiga. Herren Christus lärer då
wisserligen hafwa en dyr skatt på jorden uti alla sina trogna, som der äro
förströdda! Wisst borde det innerligen draga och böja oss till hans
fotapall. Och näst förbönen af wår store öfwersteprest är wisst ingenting
så bestämmande för Herrens wägar med folken, som hans blick på de
få rättfärdiga och deras förböner.
Ack, wissten I menniskor, hwad heder er händer,
Ack, wore af er den wälsignelse spord,
Som Gud genom sina utwalda er sänder,
Som pryda och rädda den brottsliga jord,
I skullen dem ära, på händren dem bära
Med jublande glädje; men sörja och klaga,
När Gud sina heliga från er will taga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
