- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
298

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 28 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock endast de, hwilka du "will det uppenbara". Wäl får man
förödmjuka sig under Guds mäktiga hand och tigga om den nåden, om ett
andligt öga, om ljuset; ty detta kommer blott ofwanefter, ifrån ljusets Fader.

Det andra, som Johannes här lär oss, är, att wi måste dagligen
umgås med dessa himmelska föremål af lifwets ord. Detta sitt dagliga
umgänge dermed antyder han med de många upprepade orden: "Det
wi hafwa hört, det wi hafwa sett med våra ögon, det wi hafwa
beskådat och wåra händer hafwa handterat af lifwets ord." Se, här är det
andra nödwändiga wilkoret för att hafwa en allt besegrande tröst och
glädje af Christus, nemligen att wi icke blott hafwa hört och sett, utan
idkeligen, igen och åter igen höra och se och beskåda och åter beskåda
och "handtera" eller nmgås med dessa saker, dessa wåra himmelska
rikedomar. Här är hemligheten af att hafwa kraft och tröst i hjertat,
nemligen seendet, beskådandet — det idkeliga seendet och beskådandet af wåra
fröjdeämnen. Nu widröra wi en punkt, på hwilken alltsammans beror.
Här är orsaken, hwarför så liten frid och fröjd och kraft bor i wåra
hjertan. Wi skåda allt annat, tusende gånger, blott icke detta, som
gifwer lif och frid. Ja, midt under ett flitigt hörande och läsande kan
man dock hafwa sin själs öga riktadt blott på sig sjelf, på uselheten —
men i Christi herrlighet, i Guds ewiga utkorelse, i wåra himmelska
rikedomar, kan man icke försänka sig. Och hwad hjelper då allt Guds ord!
Sådant som wår själ skådar och umgås med, sådant uppfyller hjertat.
Det är en beklaganswärd sjuklighet hos wissa christna, att de så litet
betrakta det stora, herrliga, som skulle uppfylla dem med frid och fröjd;
deremot försänka de hela själen i sådant, som uppfyller dem med allt
ondt, samt med qwal och oro. Det man mest betraktar, af detsamma
har man mest intryck. Gud hjelpe oss! Detta är något så wigtigt och
nödwändigt, att allting är fåfängt, om wi icke häruti rätta oss efter
ordet. Wi böra ock hjelpa hwarandra dertill med förmaningar och
uppmuntringar, att wi måtte begynna flitigare umgås med wåra stora
rikedomar i Christus. Det finns intet annat sätt att få någon glädje
och styrka i hjertat. Luther, som dagligen intet annat gjorde än att
arbeta i ordet och lärdomen, hade dock intet annat råd, än det hwarje
enfaldig tjenstepiga har: han tog dagligen för sin egen själs behof trons
artiklar för sig och tio Guds bud och några wälbekanta språk om
Christus, som han åter för tusende gången betraktade. Ingen christen har
ännu uppfunnit något annat sätt att winna och behålla någon kraft i
hjertat. Gud hjelpe oss till werkligheten af denna punkt!

Lär oss troget taga wara
På det ord, oss gifwet är,
Led oss i ditt ljus det klara
På den wäg, som till dig bär.
Håll wårt hjerta för dig stilla,
Låt ej otron oss förwilla,
Herre, hjelp oss ej förspilla
Nådestunder, du beskär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free