Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Honom. Hans "lifs son" war fallen i fiendens händer. Det kunde
hans hjerta icke fördraga. Gud är kärleken, och Han har lust till lif.
Företoge wi oss en wandring genom det gamla förbundets dagar,
så hade wi att med ögonen skåda, huru den käre Frälsaren gått med sina
fattiga syndare ut och in och byggt sig hyddor ibland stoft och aska. Wi
skulle då gå till den öknen, der Han besöker Hagar, den egyptiska
tjenstepigan från Abrahams hus, och talar så wänligt med henne. Wi skulle
gå till Mamres lund, till Bethel och derifrån till Pniel och till Horeb,
der Herren wisar sig i den brinnande busken. Sedan skulle wi ock beskåda
den underbara moln- och eldstoden och äfwen der skåda hans ansigte.
Tänk blott, att i fyratio år kläda sig om dagen i moln och om natten
i en skinande eld, och det för att wara ett halsstarrigt folk till wägwifare
och till betäckning emot solens hetta, och till en sköld och en lykta i mörkret
— wisst fordras dertill, att Han skall hafwa en stor lust till menniskors
barn. Wi kunde gå widare till Ophra, der Gideon ser den käre
Frälsaren sitta under en ek, och sedan till Jerusalem och i templet, der Han
bor öfwer nådestolen. — Men hwartill en sådan lång resa? Wi hafwa
Honom nu närmare. Gud är uppenbar worden i köttet. Hwad se wi
om julen i krubban i Bethlehem? "Ett barn." Ja wäl, ett barn, och
just detsamma, som har sagt: Min lust är med menniskors barn. Gud
i köttet, Gud i krubban, Gud i linda, Gud wid en moders bröst: här
stelna ens tankar, här bäfwa ens knän, här häpnar hjertat, undret är för
stort för swaga menniskor. Godt, att wåra ögon äro dunkla, godt, att
wi skåda det blott från fjerran, förstå knappt tusendelen deraf! Det skulle
eljest fråntaga oss lifwet, det skulle qwäfwa oss, wi kunde icke fördraga
det. Det sätt, på hwilket Han war med Israel och umgicks med dem,
war för Honom ännu icke ett rätt boende hos menniskobarnen, det war
Honom ännu ett för främmande förhållande, en för kall wänskap. Han
Gud, och de fattiga syndare — det swalget war ännu alltför widt! Lika
med lika förenar sig bättre. Då blef Han sjelf ett menniskobarn, wår
blodsförwandt, wår broder. Detta kunna wi slå i wädret, såsom wore
det ett intet, och seraferna, de sitta nu redan i twå årtusenden på sina
höjder och skåda ned i denna kärleksafgrund och kunna icke nå dess botten
och kunna icke upphöra att i helig förundran häpna och taga ur denna
djupa brunn ämnet till alla sina hallelujahsånger. Ordet war när Gud,
och Gud war Ordet, och Ordet wardt kött och bodde ibland oss. O,
ewiga nådesunder.
Hwad har nu drifwit Honom dertill? Rentaf intet annat, än att
Han hade lust till menniskan och icke blott till änglar. Min lust är med
menniskors barn. Men hwarifrån har Han fått denna lust? Hwarifrån?
Ur sitt eqet hjerta. Och här äro wi wid änden, längre kunna wi icke
skåda. Så älskade Gud werlden. Han älskade — derföre älskade Han.
Wi komma icke längre.
O gläds, min själ, och sjung hans pris,
Som öppnat dig det paradis,
Hwars port din synd tillslutit.
O, gläds, att Gud förbarmar sig
Och huld förnya will med dig
Förbundet, som war brutet!
Ära ware Gud i höjden! Friden, fröjden, helig wilje sig från jorden aldrig skilje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
