Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 3 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 Juni.
Och de hörde Herrens Guds röst gångande i lustgården,
då dagen swalkades. 1 Mos. 3: 8.
Hwad månne nu den käre Guden wilja i lustgården? Uti hwad
ärende kommer Han på syndafallets dag till de fallna menniskorna?
Wisserligen bestraffade Han synden; icke ursäktade Han den, icke kunde
hans dom ändras. Men Han hade dock några "fridens tankar" att
uppenbara för de förskräckta barnen. Det, för hwilket Han egentligen
kom att förkunna dem, war ett frälsningens råd. Med syndens
bestraffande utwecklade Han blott, hwad Han förut hade sagt och hotat,
och hwilket de redan hade djupt nog erfarit och förstått; nu hade Han
derföre förnämligast ett annat ärende, det war något för dem nytt och
obekant, som Han wille kungöra. Han talar nemligen om en
"qwinnas säd, som skulle söndertrampa ormens hufwud", hämnas deras lidna
skada samt bota och återställa, hwad genom ormens list och deras
syndafall war förloradt. Detta war den barmhertige Fadrens egentliga
ärende, då Han på syndafallets dag, då solen börjar sänka sig, kommer
i lustgården. Hans förbarmande hjerta kunde icke fördraga att weta,
det hans förlorade barn, i deras ångest och förskräckelse, skulle ligga
öfwer natten bakom träden och tänka på hans wrede, och att de skulle
döden dö, utan att hafwa en enda stråle af förhoppning och tröst.
Derföre uppsökte Han dem genast samma dag i deras blygsel och bäfwan.
Han, som sedan bjöd oss att "icke låta solen gå ned öfwer wår wrede",
gaf här sjelf det första profwet af sådant sitt försonliga hjertelag.
Christus har ock uppenbarat, att Gud har ett sådant hjerta, att Han icke
ens kan lida, det hans barn blott i någon nöd ligga och ropa till
Honom "natt och dag" utan hjelp och tröst — skulle Han hafwa tålamod
dermed? säger Christus. Skulle Han då hafwa tålamod dermed, att
hans mest älskade, men fallna barn nu skulle ligga alldeles utan något
hopp, i förtwiflan och ångest för hans ords skull?
Här måste jag ju se, att Guds nåd och kärlek är en alldeles oförskylld,
fri och förekommande kärlek, helt oberoende af oss. Här war
den största brottslighet, och intet tecken af någon bättring, ånger, bön
m. m. Adam och Ewa hade i frestelsens stund alla tillräckliga förmögenheter
att emotstå det onda, ett ljust och rent förstånd, ett rent hjerta
och fri wilja — de hade således blott yttre frestelser. Och likwäl bröto
de mot sin Faders bud. Och när fallet war skedt, sökte de icke Gud
för att bekänna sin synd och bedja om förlåtelse, nej, twärtom fly de
bort från Gud och gömma sig bakom lustgårdens träd. Och när Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
