Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 3 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltalar dem, hör man blott sjelfförswar, undanskyllningar och bitter
afwighet mot sjelfwa Gud, som äfwen skulle wara skuld till fallet, då
Adam säger: "Qwinnan, som du — du gifwit mig, bedrog mig." Så
förderfwade woro nu deras hjertan. Allt detta wisste Herren. Och
ändå — fastän deras brottslighet och ondska war så stor — ändå kom
den barmhertige Fadren med sådan kärlek och uppsökte dem, för att
förlikas och hugswala dem. O, här ser jag det gudomliga hjertat. Här
ser jag, att Guds kärlek är en helt förekommande, en uppsökande kärlek,
alldeles oberoende af syndarens förhållande. Den stränga rättfärdighetens
dom kunde icke ryggas — syndens lön war döden; men den
gudomliga barmhertigheten hade funnit ett råd att på en gång tillfredsställa
rättwisan och tillika frälsa syndaren: en qwinnosäd skulle komma
och godtgöra fallet, hwilken war föresedd före werldens begynnelse. På
denna grund war barmhertigheten fri att kunna utgjuta sig öfwer de
fallna. Derföre kommer Han här på syndafallets dag och löper efter
den förlorade sonen. Hans "lifs son" war fallen, derföre brister mitt
hjerta för hans skull, säger Herren, jag måste förbarma mig öfwer honom.
Wisst borde wi gifwa akt på detta första stora prof af Guds
oförskyllda nåd. Då gå wi twärtom och wäga och mäta graderna af wåra
synder eller af wår bättring, ånger, bön m. m. och döma derefter om
Guds nåd emot oss. O, hwilket djupt fall! hwilka grufliga följder af
syndafallet i wår själ, att hon är så bunden i mörker och otro! Du
säger: "Min synd är så otillbörlig, så oursäktlig; jag wisste Guds wilja,
men gjorde rakt deremot." Arma själ! Du war så illa twungen, du är
icke fri, du är såld under synden. Adam åter war fri och syndade
dock; han wisste ock Guds wilja, men gjorde twärt deremot. Och likwäl
löper den förbarmande Fadren efter sin förlorade son. — Guds kärlek
är således helt fri, oförskylld och oberoende af syndaren; ty den grundar
sig på en annans förtjenst och bön, "qwinnans säd", "Herrens man",
"Guds Lam, som bär werldens synder". Den der icke tror på Honom,
icke stannar för Herrens röst och låter försona sig med Gud, utan blir
borta, han är borta och blir ewigt borta. Men hwilken som tror på
Honom, låter både straffa sig för synden och trösta sig med qwinnans
säd, han skall icke förgås, utan har ewinnerligt lif, om han ock kände
allt det onda i sitt hjerta, som wi finna hos Adam, ja, om ock hela
syndafallet och allt ormens gift kokade i honom.
Fast Adams synd i hwarje lem jag känner,
Det allt är botadt utaf qwinnans säd;
Fast syndens gift mitt samwete ock bränner,
Mitt skuldebref är fäst wid korsets träd.
Så är jag friköpt. Ingen dom mig fäller,
Ty min förlossare är Herrens Christ;
Hans dyra blod långt mer än synden gäller,
Hans skänkta oskuld skyler all min brist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
