Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske icke heller dessa till afgudar, men du har kanske någon synnerlig
nåd i det andliga, en synnerlig upplysning, wisdom, starkhet, gudaktighet,
som utgör din wederstyggliga afgud. Herren ser det, Herren skall
döma hwar och en, utan anseende till personen. Det är ett ewigt och
gudomligt allwar i det budet: "Du skall inga andra gudar hafwa jemte
mig." Och tänk åter på ordet älska — du skall älska Herren din Gud
af allt ditt hjerta". "Älska" betyder ock här älska. Är du deremot
kallsinnig mot Gud själf, så att du icke med den innerligaste lust will först
och sist umgås med Honom, tala med Honom och tala om Honom —
ty "deraf hjertat är fullt, deraf talar munnen" — sysselsätta sig dina
tankar och ord mer med andra ting, wore det ock med de wackraste
gerningar, så är det icke Gud sjelf, du mest älskar. Om du derjemte finner
hans bud swåra, så att du måste twinga dig till, det Honom behagar,
eller du är missnöjd med hans behag, då Han fråntager dig dina
afgudar, förbjuder dina synder, eller tillsänder dig lidande, förakt eller
förluster, så älskar du icke Honom af all din håg, du älskar dig sjelf mer
än den store Guden och hans behag, du dyrkar den wederstyggligaste
afguden, dig sjelf. Och då måste du wäl weta, att du efter Herrens
heliga lag är fördömd till helwetet och med all rätt hörer djefwulen till.
Om du deremot troget håller detta Guds största bud och derigenom
äfwen de öfriga, då skall du weta, att Gud är dig öfwermåttan nådelig,
att du täckes Honom i allt ditt wäsende och skall i tid och ewighet
åtnjuta allt hans goda. Sådant lärer lagen.
Och här måste nu hwarje menniska blifwa uppenbar. Om du kan
wid sådana Guds buds betraktande ännu blifwa likgiltig, blott en hörare
och betraktare, som lemnar åt andra att taga det till hjertat, under det
du sjelf går bort och lefwer i fåfäng sorglöshet, då är det ju ett wisst
tecken, att du är en lättsinnig gudsföraktare, som håller Gud och hans
heliga lag för ett intet. Eller är du en from och religiös menniska,
men som har det sinnet, att du blott säger: Detta kan ingen menniska
fullgöra — och så går du bort och lefwer, utan omsorg om Guds wilja
och bud, med din förmenta andliga fattigdom, men en fattigdom, som
alls intet bryter dig, bekymrar och tuktar dig, utan med hwilken du kan
lefwa säker och sjelfbelåten. Eller du är af dem, som säga: Detta är
riktigt, så böra christna wara, det och det böra de göra, men du tager
sjelf ingen del i den mödan, har derföre icke heller märkt, huru helt
förtappadt det är med all din helighet, utan far hastigt öfwer profwet för
ditt eget hjerta: då borde du ju märka, att du är en förtjust och
förblindad skrymtare — alldeles lik den lagkloke, hwilken kunde riktigt uppläsa
det största och yppersta budet och dock wille "göra sig sjelf rättfärdig".
För mig ej andra gudar haf,
Så säger han, som lifvet gaf.
Mig frukta, älska öfwerallt,
Haf lit till mig, som jag befallt;
Så talar Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
