Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är så stort; man säger om dem begge blott detta: Afståndet är ofantligt.
Så är det ock inför oss en åtskilnad mellan den ena menniskan
och den andra, den ena stunden och den andra, men icke för Gud. Allt
hwad menniska heter, äfwen den trognaste och frommaste christen, är en
öfwerallt oren jordmask. Hans bästa gerningar äro besmittade af den
gamle ormens gift; hans tro, kärlek, bön, lofsägelse, som äro hans bästa
werk och af Guds Ande werkade, äro dock genom kärilets orenhet besmittade:
tron blandad med slagg, med egenrättfärdighet och otro; kärleken
ringa, inskränkt, försumlig; bönen och lofsägelsen kall, swag och owärdig
det stora Majestätet. Utom dessa beständiga brister, hwilka wore nog
till menniskans fördömelse, faller hon ock oupphörligen i synder och orenar
sig under wandringen; hon kan aldrig så waka, att hon icke här och der
besmittas af ogudaktighet. Hela jorden är öfwerhöljd af orättfärdighet,
som af en swallande syndaflod, såsom: afguderi, otro, sorg och
misströstan, Guds namns missbruk, swordom och ogudaktigt tal, sabbatsbrott,
olydnad, wrede, hat, trätor, otukt, lösaktighet, orenlighet, girighet, stöld,
bedrägeri, falskhet, lögn och förtal; och der icke allt frambryter i
gerning, kokar dock hjertat af onda begärelser, tankar och inre rörelser,
hwilka för den Heliges ögon äro idel orenhet.
Sådant är det fallna slägtets tillstånd! Huru will då ett menniskobarn
bestå för Gud? Hwarmed will du betala dina skulder, o menniska!
Du kan icke swara Honom ett emot tusende. Äfwen om du länge warit
en trogen christen, mycket erfarit och mycket uträttat, så gäller det icke
mer — ser Gud på dig med sina heliga ögon, så, we dig! Det war
en gammal from Guds tjenare, som kände detta och bad derföre: "Herre,
gå icke till doms med din tjenare, ty för dig är ingen lefwande
rättfärdig." För Gud är ingen lefwande rättfärdig, sådan är ordets dom.
Si huru detta strider mot tycke och känsla, hvilka alltid, när wi warit
något frommare, säga oss, att wi då äro wärdigare nåden, eller att
Gud då har lättare att förlåta oss; men deremot, då wi syndat, tycka
wi, att Gud skall hafwa swårare att förlåta oss. På det sättet skulle
nåden och rättfärdigheten, åtminstone till någon del, komma af wåra
gerningar, af wår wärdighet. Men detta hafwa wi nu sett Skriften
neka. Mins derföre, att du är alla stunder lika wärdig och lika owärdig.
Sådan är det himmelska, ewiga ordets dom.
Jag hwar stund i mig är owärdig;
Om Gud skulle skåda på mig,
Min fromhet, min wandel, min stig,
Fördömde Han mig.
Men hwar stund i Christus rättfärdig,
Ty om jag har felat också,
Har Christus ej felat ändå.
Jag hwar stund i mig är owärdig
Jag säger det åter — hör då!
Den stund jag är frommast också,
Jag kan ej bestå.
Men hwar stund i Christus rättfärdig,
Den stund jag är sämst likaså,
Rättfärdig i Honom ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
