- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
336

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 Juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty Christus har sannerligen i sin död försonat hela werlden, icke blott
de trogna. Wisst äro mina synder förskräckliga, många och swåra, så
att jag wäl wore wärd att aldrig få hafwa en glad stund. Men hwad
skall jag göra, när ändå Christus war så nådig och tog mina synder
på sig och led döden för mig syndare, då wågar jag icke misströsta,
wågar icke låta bli att tro och glädjas. Och jag är dock sannerligen
icke döpt till mig sjelf, att jag skall bestå i min egen rättfärdighet, utan
jag är derföre döpt till Christus, att jag skall wara iklädd Honom och
hans rättfärdighet. Om Gud wille tillräkna synderna, ho kunde då
blifwa beståndande? Wi kunna ju icke swara Honom ett emot tusende.
Men då hela Guds evangelium wittnar, att Gud just derföre gaf sin
Son för oss till en försoning, då wågar jag icke göra det till lögn.
Wisst känner jag annat i mitt hjerta och samwete; icke känner jag der
rättfärdigheten, utan twärtom synd och uselhet; men då Gud sjelf i sitt
ord säger, att samma synd och uselhet, som jag känner, är afplanad,
betalt, förlåten, då will jag dock låta Gud wara större än mitt hjerta,
och en Gud som icke ljuger. Hwad Gud gjort och sagt, är mycket
wissare, än hwad jag arme ser eller känner. Nu har Han icke blott
försonat mig med sig i Christi död och försäkrat mig derom i sitt ord,
utan ock uti sakramenterna gifwit mig insegel och testamente på hela
salighetsskatten. Han har i dopet gjort särskildt min person delaktig af
all Christi förtjenst och med ewigt oryggligt testamente försäkrat den åt
mig. Om ock jag i synd och otro gått borta ifrån min skatt, är likwäl
icke skatten bortgången, är likwäl förbundet hos Gud beståndande; ty
skulle wår otro göra Guds trohet om intet? Bort det! Om jag fallit
från arken, har arken likwäl icke gått sönder, jag har dock nu min trygghet
i samma ark. Arken, dopet, testamentet, nåden hos Gud falla och wackla
icke genom mitt fallande, utan stå fast ewinnerligen. Min tröst och
frid står således på det, som är hos Gud, icke hos mig. Min
berömmelse lyder så: Christi blod gäller mer än mina synder; Guds ord
gäller mer än mina tankar och känslor, dopförbundet, testamentet gäller
hos Gud, fastän jag i lång tid warit borta derifrån. Emot Christi
blod äro alla mina synder blott såsom små gnistor emot stora wida
hafwet; emot Guds ord äro alla mina motsägelser, tycken och känslor
blott som dam och stoft emot ett stort berg. På denna grunds fasthet
will jag tryggt både lefwa och dö."

Nu wågar jag ej låta bli
Att tro och wara nöjd,
Nu wågar jag ej se förbi
Försoningswärdets höjd.

Wäl är hon stor min syndaflod,
Men uti himlens höjd
Långt mer dock gäller Lammets blod,
Jag är af hjertat nöjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free