- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
345

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 21 Juni.

Och Herren Gud bjöd menniskan och sade: Du skall äta af
allehanda träd i lustgården; men af kunskapens träd
på godt och ondt skall du icke äta. Förty på
hwar dag du deraf äter, skall du döden dö.

1 Mos. 2:16,17.

Det, som här är i hög grad tänkwärdt och lärorikt, är det
förhållandet, att Gud fäste sitt förbund wid en så ringa och obetydlig
gerning
. Se och lär här en gång för alla, huru den store och helige
Guden dömer! När Han wille sätta menniskan på det största och
betydelsefullaste prof, utwalde Han den allraminsta gerning, som kunde
upptänkas på jorden. Ett prof, som skulle sträcka sina följder öfwer en hel
werld; ett bud, hwars brytande skulle medföra all slags död, lekamlig,
andlig och ewig, fästes wid en så ringa gerning, som att äta frukten af
ett träd midt i paradisets rikedom på träd och frukter. Wisst har Herren
med detta första bud gifwit menniskoslägtet för ewärdelig tid den
lärdomen, att hans ögon se efter hjertat, efter lydnaden, icke efter
gerningens storlek. Wisst har Han gifwit oss en allwarsam lärdom derom,
att Han will wara en allrådande Herre öfwer sina skapade warelser,
som fordrar lydnad, fullkomlig lydnad, blott lydnad, när Han befaller
något. Hade Han t. ex. sagt till Adam: Du skall icke dräpa din hustru,
eller: Du skall icke martera djuren, då hade genast förnuftet sett skäl deri,
gillat och understödt hans bud, och då blott för det förnuftiga i budet
rättat sig derefter; och således hade sjelfwa lydnaden — hwad som heter
ren lydnad för Herrens bud — aldrig kommit på prof. Då hade
menniskan genast fästat sig wid gerningarnas wärde och helt förbisett, hwad
Gud egentligen wille hafwa, lydnaden. Men nu utwalde Gud den
allraminsta gerning, på det förnuftet icke skulle finna något skäl, någon
ledning, eller understöd, utan att budet måtte fordra en ren lydnad. Nu
skulle förnuftet säga: Kan Gud döma oss till döden för en så ringa
gerning? Hela paradiset är fullt af träd och frukter, och wi äro de
enda, som skola njuta deraf. För hwem skall detta ljufliga träd sparas?
Här hade således förnuftet ingen ledning, här fordrades blott lyda —
och detta war just, hwad Herren från begynnelsen wille lära oss. Det
kan ock icke med ord utsägas, huru mångfaldigt och oändligt mycket ondt,
som kommer af den benägenheten att se på gerningarnas wärde och icke
på Guds ord och bud. Det är denna benägenhet, som utgör grunden
till all säkerhet och allt skrymteri. När Gud säger: "Du skall icke dräpa,
icke göra hor, icke stjäla", det kan man hålla för wigtiga bud; men då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free