Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han säger: Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn, eller:
Du skall icke förtörnas på din broder, icke med falsk berättelse wanställa
hans ord och gerningar, då tycker man, att det är blott små och ringa
bud, hwilka man kan hålla eller bryta efter behag. När man så
förgäter den store Gudens heliga wilja och bud och blott ser på gerningen,
då kan man lefwa alldeles säker midt i det grufligaste inre
syndawäsende, blott man utwärtes och i wissa stycken är from. Så göra alla
menniskor af naturen.
Men det är icke blott i afseende på Guds bud, det är äfwen i
trossaker, som samma benägenhet, att se blott på gerningen och icke på
den store Gudens ord, gör oss så stor skada. Att Gud i dopet upptager
ett barn, ikläder det Christus med all hans förtjenst, det är den största
dårskap för förnuftet, som blott ser watten och en skröplig menniskas
(prestens) tjenstförrättning. När barnet wid twå års ålder wisar Adams
natur, kan man icke tycka, att det är heligt för Gud, eller att Guds
änglar fröjdas öfwer det. Eller om en äldre person har kommit till
tron på Guds Son och blifwit döpt i dag, så får han i morgon känna,
att "icke köttets smittor aflades", utan att han blott inför Gud war
ren och helig genom Christi rättfärdighet, hwilken han ikläddes. Men
nu ser han icke denna rättfärdighet, utan endast hwad han har af Adam,
endast sin egen ynd och orenlighet; då är han genast färdig att fälla
modet och tänka: Nej, jag blef dock icke ren. Då betyder det alls intet,
hwad Christus sade: "Den som är twagen, han är alldeles ren (för
Gud) och behöfwer blott twå fötterna" (wandringen). Nej, då heter det:
Om jag blott kunde wara from och helig! Men att jag endast skall
hafwa Christi rättfärdighet, det är ett intet. Hwarföre det? Blott
derföre att Christi förtjenst icke är min egen gerning och icke synes eller
kännes, utan endast af Gud är mig tillsagd. Att Gud säger det, är
mig ett intet; om jag sjelf gjorde något herrligt, det wore något att
lita på! På detta sätt är det då ett intet allt, hwad Christus gjort
och lidit och sagt — allt är ett intet emot min egen gerning. Sådan
är naturen. Derföre är det wäl af nöden att se upp och märka, huru
de allrastörsta ting fördölja sig under den allraringaste skepnad, när
Herren säger något. Sådant will Han en gång för alla lära hela
werlden, då det allrastörsta prof fästades wid den allraminst gerning, såsom
den war, att äta af ett träds frukt. Tänk, då en hel werld kom under
synd, död och förbannelse genom en så liten gerning, blott för Herrens
ords skull, då må ingen hädanefter se på gerningarnas wärde, utan på
Herrens ord allena.
O, Herre, lär mig wörda allt ditt ord,
Gif mig ett hjerta willigt till din lydnad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
