Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga sig. Allt det, som egentligen är Andens werk, fås aldrig
annorlunda, än att jag, som en syndare, medan jag ännu icke blifwit helig,
blir benådad och försmält af Frälsarens kärlek, af hans förlåtande, såsom
synderskan deraf blef försmält. Då först får jag kärlek och andra
Andens frukter.
Men här tänker mången: Wisst tror jag på Christus; hwem skulle
icke tro på Christus! Nog tror man — hellre fattas det i lefwernet.
Si, dessa bewisa blott med detta tal, att de icke weta, hwad tron på
Christus will säga. De mena, att de tro på Christus, när de hålla
för sannt allt det, som står skrifwet om Christus, ja, hålla ock allt, det
Han gjort för oss, wara wäl uträttadt och icke mer behöfwa påtänkas.
De hafwa deremot hela sin omsorg wänd på sig sjelfwa, och dermed
hafwa de tröst, när allt går wäl och wackert med lefwernet; men när
de något swårare försyndat sig, fly de till sin ånger, bön och bättring,
för att derigenom få nåd och frid med Gud. Detta är ju uppenbarligen
att af hjertat tro på sig sjelf, om ock förståndet och bekännelsen
äro efter ordet. Den som werkligen tror på Christus, den har hela sin
själs uppmärksamhet wänd på Honom, sin omsorg och sin glädje fästad
wid Honom, ser på Honom, har all sin tröst i Honom; ty en rätt
christen har blifwit till skam på sig sjelf och sitt eget arbete, har derföre
lärt hålla det för uselhet och träck, hafwande nu sitt allt uti Christus,
werkligen sitt allt, både sin rättfärdighet och sin helgelse. En sådan
bekänner då: Wisst tycker också jag, att jag borde mer arbeta sjelf och
icke tro så mycket, ja, jag fruktar stundom, att jag tror för mycket, att
jag borde åter under lagen för att blifwa allwarligare och derigenom
frommare. Men när jag åter ihågkommer min erfarenhet, så wittnar
den om detsamma, som Skriften säger; ty så länge jag umgicks med
lagens gerningar, war jag i djupet af mitt hjerta kall för Gud, hade
ingen inre lust och kärlek till Honom och hans wägar; derjemte förblef
jag alltid en slaf under wissa synder och gnagdes inwärtes af en
frätande oro. Deremot, när jag lärde känna Frälsaren och kunde tro hans
nåd och försäkran om syndernas förlåtelse, genast fick jag en förunderlig
lust och kraft till det goda, en warm ande, en kärlek och lust, som gjordt
allting lätt, så att det, som förr warit mig swårt, gick nu liksom af sig
sjelft. Och allt detta händer ännu alltid: när jag fångas i lagsinne,
blir jag kall och swag; men när jag har frid i Christus, får jag en ny
lust och kraft till det goda. Sådan är en christens erfarenhet. Och denna
erfarenhet öfverensstämmer med Skriften. Den fromhet och anda, som
icke uppkommit på samma wäg, som Skriften lärer, är icke den sanna.
O Helge And´, wårt ljus, wår frid,
Lär oss af hjertat all wår tid
Att känna Gud och den Han sändt,
Gör Sonens dyra namn wäl kändt,
Förklara Fadrens wälbehag,
Och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är wisst,
Som lär oss tro på Jesus Christ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
