- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
376

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 Juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

wille neka, att han är helig. Dermed bekände han, att också Christi
blod, Guds ord, Ande och nåd, ja, Gud sjelf icke wore heliga, hwilket
likwäl Gud anwändt på honom, att han skulle wara sådan."

Dessa äro nu de heliga. Och i dessas nödtorft böra wi så
hjertligt deltaga, som wore det wår egen, och således söka att afhjelpa eller
lindra nöden. Göra wi icke det, utan behålla allt hwad wi ega blott
för oss sjelfwa, så måste wi sannerligen icke lefwa i Guds kärlek. Det
är helt annat, att wi kunna af swaghet förgå oss eller annars wara
eller göra, hwad wi icke wille; men att ingen kärlek hafwa eller bewisa,
det wittnar om något ännu betänkligare, nemligen att wi icke lefwa af
Guds kärlek. Såsom Johannes uttryckligt säger: "Den som har denna
werldens gods och ser sin broder wara nödställd, men sluter sitt hjerta
till för honom, huru blir Guds kärlek i honom?"

Herbergeren gerna. Denna förmaning förekommer ofta (se Ebr.
13; 1 Petr.4), och det derföre, att de första christna under förföljelsen
ofta blefwo fördrifna från sina hem och wandrade ut till främmande
orter, hwarjemte man på den tiden icke hade många offentliga herbergen
för resande. Sådana förjagade christna borde nu trosbröderna med glad
och willig kärlek herbergera, ja, eftertrakta att få göra det. — Men nu:
om ock åtskilliga tidsförhållanden förändras, qwarstår alltid den stora
kärlekslagen, att wi skola i alla möjliga fall tjena wår nästa, och att
kärleken icke blott bewisas med wackra ord, utan med werk och gerning,
äfwen med något beswär och uppoffring. Att herbergera kan äfwen nu
ofta blifwa wår kallelse. Om det då ock stundom medför något beswär,
men dock icke är oss omöjligt, böra wi alltid med gladt hjerta och
ansigte äfwen häruti tjena den behöfwande brodren. Petrus anmärker
äfwen, att det bör ske "utan allt knorr". Sådant önska wi ock sjelfwa
se, då wi behöfwa wår nästas tjenst; och hufwudbudet med afseende
på nästan är detta: "Hwad I wiljen, att menniskorna skola göra eder,
det gören I ock dem."

Ej att tjenas, nej att tjena,
Jesus, du kom hit en gång;
Bar wår swaghet, wåra bördor
Och allt främlingsskapets twång.

Låt din kärlek tända kärlek
Och se´n widmakthålla den!
Lär mig älska, som du älskar
Der jag intet får igen.

Lär mig tjena gladt min nästa,
På hwad sätt din Ande lär,
Och besinna, att din kärlek
Grunden för min frälsning är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free