Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 30 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 30 Juli.
Sannerligen säger jag eder: Utan I äten menniskans Sons kött
och dricken hans blod, då hafwen I icke lif i eder. Joh. 6:53.
Så barbariskt och hårdsmält det är för många, när Christus talar
om sitt kötts ätande, så begripligt, kärt och lifwande är det för dem,
som dagligen stå i öfning och åtnjutande af sjelfwa saken. De trogna
kunna aldrig bättre uttrycka sig, då de wilja beskrifwa sitt egentliga
hjertelif, än om de säga, att Christi kött är deras mat, försoningens ord
är just deras djupaste lifsbehof och lifsnäring. Se på de äkta
nådebarnen; jag kan aldrig så wäl igenkänna dem, som just genom denna
egenskap, att Christi blods tröst är deras lifsbehof. De äro icke alltid,
hwad de böra, och sådana, som man kunde önska; de hafwa sina
mångahanda skröpligheter att kämpa med. Men ett utmärker dem, och det
är, att Christus är deras lifsbehof.År efter år fortfara de beständigt
med ett och samma hufwudämne för sina betraktelser, läsa, höra, sjunga,
skrifwa och tala, först och sist, om Frälsaren, om Christus och hans nåd,
om Christi kött, såsom utgifwet för oss; och så om fynden, som alltid
låder wid dem och gör dem tröga och owärdiga, och huru man skall
kunna blifwa synden öfwermäktig, och dylikt; men så återigen om
Frälsaren och hans nåd och makt. När de någon tid warit i saknad af det
dyra nådesordet, antingen det skett genom förhinder af jordiska bestyr,
eller genom tröghet och försumlighet, är hela deras inwärtes menniska
så swag och matt, som den menniskas kropp är, hwilken är hungrig och
saknar näring; de gå der nu så kraftlösa och olustiga, ansigtet är dunkelt,
bekännelsen tystnad, wandringen ostadig och wacklande. Men om de nu
komma till ordet, går det dem alldeles så, som en lekamligt hungrande,
hwilken kommer till ett godt bord: när de suttit en stund framför en
evangelisk predikan om Christus och hans försoningsnåd, ser man snart
blicken ljusna, hjertat blir åter upplifwadt, förtröstan och bättringsuppsåten
förnyas, och när de gå ut derifrån, kunna de ofta knappt tiga
derom — det har gått dem efter ordspråket: "På en mätt mage sitter
ett gladt hufwud." Wi säga icke, att de alltid äro beqwäma att så äta,
att warda wederqwickta af evangelii ord, icke ens att alltid så hungra
derefter; nej, stundom äro de andligen sjuka och obeqwäma. Men wi
säga, att skola de någonsin blifwa rätt lifwade och styrkta till sin
inwärtes menniska, skall det ske genom ordet om Christus, för oss utgifwen,
och att ordet om Christus är deras beständiga lifsbehof, deras egentliga
själsmat. Och det är denna egenskap, som Christus här förklarar såsom
alldeles nödwändig, då Han säger: "Sannerligen, sannerligen säger jag
eder, utan I äten menniskans Sons kött och dricken hans blod, så
hafwen I icke lif i eder."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
