- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
432

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 3 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en christen äro twenne naturer, köttet och anden, hwilka alltid strida
mot hwarandra. Då framträder den ena stunden anden så herrlig, att
man knappt märker något af köttet, utan endast lif och frid och kärlek
och gudaktighet. Den andra stunden åter framträder köttet och djefwulen
så grufligt, att man knappt märker något af anden. Hwem kunde
under sållningens stund se något af anden hos Petrus? Men åter en
annan stund framträdde anden, då han "gick ut och grät bitterligen".
Nu, Christus wet alla stunder, att wi egentligen äro desamma i alla
dessa wexlingar; Han låter icke förwilla sig. Den stund Petrus wisar
sig så stark och trogen wid örtagården, wet Christus ändå, huru han
samma afton skall falla; och den stund han faller, wet Christus ändå,
huru Petrus i hjertat, i anden, är densamme trogne wännen. Hwilken
stund skulle Han då förkasta honom? Att besinna detta hör till den
"hemliga wisheten".

Men ännu en gång: "Gud wet allting." Christus säger, att
desamma skröpliga lärjungar, hwilka i sållningens stund öfwergåfwo
Honom, en gång skulle wara i himmelen, sitta på sina stolar och med
Honom döma de tolf Israels slägter. Då skulle ingen synd och
skröplighet widlåda dem. Christus wet, huru wi en gång genom hela den
oändliga ewigheten skola wara alldeles rena, herrliga och sköna, fulla af
kärlek och helighet, Honom till ett oändligt lof. Nu tänker jag, såsom
ock en äldre lärare skrifwer, att wi kunna med all tröst säga till Honom:
"O, min käre Gud! Jag beder dig, att du, i det ögonblick då jag faller,
wille anse mig i det tillstånd, hwari jag en gång skall wara i
himmelen, der jag på intet sätt skall synda emot dig, utan oändligen älska och
lofwa dig. Will du deremot betrakta mig, sådan jag är på jorden, då
finner du en syndare, som hwarje dag och stund med någon synd
förolämpar dig. Men betraktar du mig i paradiset, då ser du ett helgon,
som tillbringar den ändlösa ewigheten utan att en enda gång förolämpa
dig, utan beständigt och fullkomligt älskar och prisar dig. Skåda mig i
detta tillstånd och wredgas icke, att du måste i tretio, fyratio eller
femtio år — det är: twå eller tre sekunder af den långa ewigheten — se
mig underkastad swaghet och skröplighet."

O, måtte denna outsägliga nåd så intaga, styrka och glädja alla
trogna hjertan, att de ingenting högre älska än denne käre, milde
Frälsaren, så skall den kärleken wara den rätta helgelsens källa och kraft; ty
kärleken gör allting lätt, och "kärleken är lagens fullbordan". Gud
föröke oss, för sin kärleks skull, tron och kärleken!

Just som jag är — i denna stund,
Så kall ock död och ond i grund,
Att finna allt, som fattas mig,
I saligt öfwerflöd hos dig,
Jag kommer, o Guds Lam!

Just som jag är, du har mig kär,
Ty du har köpt mig, som jag är;
Och wäl du kände, hur jag war,
Då min och werldens synd du bar,
O du, Guds dyra Lam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free