Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 4 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på allt hwad som är i henne — "då drages hon till Honom fram, sådan
hon är, så lam, ofärdig, och så till all Guds nåd owärdig, att hon
will sjunka ned för skam". Då sjunker hon i brudgummens famn, den
andre mannens — "att hon skall lefwa när en annan, när Honom som
är uppstånden ifrån de döda". Och si, då får hon på en gång hela
lagens fullbordan i Honom, som war "lagens ände till rättfärdighet för
hwar och en, som tror." Och nu lefwer bruden blott af hans
rättfärdighet och af hans försorg i allting, och säger: "Jag sitter under hans
skugga, som jag begär; och kärleken är hans banér öfwer mig." Si, en
sådan själ är nu friad ifrån lagen; såsom apostelen uttryckligt förklarar:
"Så har nu lagen warit wår tuktomästare till Christus, på det wi skola
warda rättfärdiga af tron. Nu, sedan tron är kommen, äro wi icke
längre under tuktomästaren." Wäl uppwäxer den gamla inbillningen
om egen kraft ännu tusende gånger, wanligen under den finare formen
att jag genom bön och Guds kraft kan och bör så och så mycket wara
och göra — och förråder sig såsom adamitisk inbillning derigenom, att
jag, jag, jag, icke Christus, blir medelpunkten för alla mina tankar —
men då blir jag ock åter på nytt utmattad och dödad, tilldess jag åter
måste sjunka ned till min Frälsares fötter och låta Honom blifwa mitt
allt. Och så länge det förhållandet fortfar, att jag beständigt på nytt
blir återförd till Christus, är jag ock icke under lagen utan under nåden.
Häraf kan du ock förstå, hwilka som icke äro under nåden, utan
under lagen, nemligen de, som icke äro dödade af lagen, såsom wi nu
sett, utan ännu hafwa qwar sitt hopp, sin förtröstan till lagen, till sitt
arbete, sin bön, och icke blifwit så förtappade och misströstande på det
arbetet, att de nödgats gifwa sig — gifwa sig såsom förtappade på
blott nåd — utan ännu med uppsåt och mening sträfwa efter segren
genom det nämnda arbetet. Äro de härunder mer nedslagna öfwer sig,
kunna de wara "hardt när Guds rike"; det fordras blott, att de
misströsta på sina försök och så få ett ögonblick se Jesus hwit och röd,
d.ä. att Han blir i en salig stund förklarad för dem. Men om med detta
arbete ännu följer mycken tröst och sjelfbelåtenhet, och deras tro och
bekännelse om Christus är blott en del af deras egen rättfärdighet —
deras tro är icke en nödställd och förtappad syndares werkliga tillflykt till
Jesus, utan en ny, skönare klut på det gamla klädet — då äro de mer
fjerran från den sanna nåden.
Intet kan jag gifwa dig,
Till ditt kors jag sluter mig,
Naken, dig om kläder ber,
Hjelplös, upp till nåden ser.
I ditt blod, o, låt mig twås,
Jesus, eljest jag förgås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
