- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
436

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



dubbelt mera godt redan i tiden, jemte det nådefulla wittnesbördet, att han
war rättfärdig m. m., då är detta oss en lärdom och tröst, att äfwen
wi under allt lidande kunna hafwa Guds högsta wänskap, kunna ock,
när Gud behagar, erhålla lindring och tröst, samt efter detta lifwet ett
herrligt slut. — Se på Abrahams långwariga pröfning, och huru han
dock till slut blef så rikligen wälsignad. Gud hade gifwit honom det
löftet, att han skulle blifwa stamfader för en mycket stor slägt, och då
lät Han honom gå barnlös till sitt hundrade år. Och när "löftets son"
ändtligen war gifwen, då befallde Herren, att denne skulle offras till ett
bränneoffer. Se hwilka pröfningar! Och likwäl, se huru herrligt Gud
fullbordade sitt löfte! Se hwilken stor och märkwärdig slägt Abraham
erhöll, då äfwen Guds Son skulle efter köttet tillhöra denna! — Men
ännu ett exempel. David war "en man efter Guds hjerta", och likwäl
hwilka outsägligt bittra erfarenheter hade ej han att genomgå, t. ex. då
han, som war en helig profet, gjorde så grufligt swåra fall, att han
blef till en uppenbar förargelse och försmädelse i Israel, en wisa i alla
de otrognas mun; och då hans egen son stiftade ett uppror och fördref
honom från hans thron; eller då han genom högmod räknade folket och
blef derföre så grufligt straffad, att då Herren hemsökte det syndiga
folket med den pest, som borttog sjutiotusende menniskor, David skulle anse
sig såsom orsak till alla dessas död. (1 Chrön. 21). Hwem hade dock
innerligare än David önskat sig att wara detta folk blott till den största
wälsignelse! O, huru förfärligt bittert Gud kan plåga sina käraste
wänner! Nu skulle David, än genom swåra syndafall, än genom nämnda
högmodsgerning, se sig blott såsom en olycka för folket. Och dock war
samme David icke förkastad, utan i en så hög nåd, att Guds Son på
jorden skulle anwända Davids ord till uttryck för sina djupaste känslor,
ja, äfwen i sitt bittra lidande på korset. Sådan är Skriftens tröst.
Genom sådana exempel skola wi wisserligen styrkas i hoppet, styrkas att
äfwen i wåra bittraste erfarenheter ännu behålla tillförsigten till den
underlige, men trofaste Guden. Och likwäl äro wi i nya testamentet
förnämligast hänwisade till Christi lidande, till att skåda huru Han wardt
plågad och efter all sin pina ingick i sin herrlighet. På det wi måtte
med tålamod löpa i den kamp, som är oss förelagd, säger apostelen, "låt
oss se på Jesus, hwilken, då Han måtte haft glädje, led korset och är
nu sittande på Guds högra hand. Tänken på Honom, att I icke
tröttens i edert sinne, gifwande eder utöfwer." Sådan är Skriftens tröst,
genom hwilken wi skola lära tålamod och hafwa hoppet oryggligt intill ändan.

Hur wågorna brusa i nattens stund,
Hur djupen än fräsa kring dig,
Du har för ditt hopp dock en klippfast grund;
Guds löften förändra ej sig.
De bära dig slutligt till fridens hamn,
Till hwila och seger i Jesu namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free