- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
445

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 10 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 10 Augusti.

Låten Christi ord rikligen bo uti eder. Col. 3:16.

Så tillgår det werkligen, der lifwet i Christus är friskt och warmt
Och så bör det ju alltid wara! På sådan tid är denna förmaning icke
mycket behöflig. Men det kommer andra tider — "då brudgummen
dröjde, blefwo de alla sömniga och sofwo" — då tiden blir lång och
enformig och christendomen en gammal hwardagssak, då tröghet,
kallsinnighet och försumlighet både för egen och för brödernas själar infinna
sig — det är isynnerhet då, som denna förmaning behöfwes. Så länge
ännu någon olja är i lampan, älska dock de trogna denna förmaning
och skiljas derigenom ifrån dem, som äro köttsligen sinnade, hwilka
rentaf strida mot denna apostelens lära. Men likwäl, ehuru anden är
willig hos de trogna, är dock köttet så swagt och trögt, att de icke heller
efter denna förmaning kunna "göra, hwad de wilja", att den icke så
efterlefwes, som den älskas och erkännes. O, när man å ena sidan
känner och betänker detta, nemligen huru Christi ord, som skulle bo
rikligen i alla christnas hjertan och hus, twärtom bor der ganska torftigt;
huru det inbördes lärandet och förmanandet hos många nästan helt
upphört; huru psalmerna och lofsångerna och de andliga wisorna der
hafwa tystnat, eller wäl sjungas, men icke nu till Herren och i hjertat,
utan blott för menniskor och med munnen — och man å den andra
sidan känner och betänker sakens öfwermåttan stora wigt, betänker, att
just detta, nemligen att Christi ord bor rikligen uti oss, utgör det sanna
"universalmedlet" emot allt andligt ondt, både hos enskilda christna och
hos församlingar af sådana, ja, för hela Christi kyrka på jorden; när
man besinnar, huru stor wälsignelse det wore, så wäl för enskilda christna
som för all deras omgifning, om Christi ord rikligen bodde hos dem,
och deremot hwilken stor skada och förlust det är, när detta icke sker;
då betages man af en wiss ängslan och nedslagenhet, när man betraktar
denna förmaning och känner, att inga ord äro härom nog starkt talande,
och inga hjertan nog öppna för en sak af sådan wigt. Men hwad
skall man göra? Den som kan taga det, han tage det!

Wi wilja nu se, hwad apostelen menar med sin förmaning.
Apostelen förmanar oss här just till det, som man, Gud ske lof, får skåda på
sådana tider och orter, der en Andens wäckelse och ett evangeliskt troslif
upplågar, der en Guds plantering blomstras, nemligen huru rikligen
Christi ord då bor i själarna, huru det blir ett läsande, talande,
sjungande, inbördes underwisande och förmanande, gladt och förtroligt och
med hjertans fröjd och smak, och detta på alla tider och rum, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free