- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
451

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 13 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 13 Augusti.

Jag wet dina gerningar; ty du har namnet, att du lefwer, och
är död
. Uppb. 3:1.

Detta är ett fruktanswärdt förhållande. Herren talar här om den
finare och doldare arten af skrymteri, hwarigenom en menniska kan wara
uti all christendomens bewisning oklanderlig, ja kanske en bland bröderna
utmärkt christen, som wet tala både om bättring och tro, om nåden
och helgelsen, och dessutom lefwer i enlighet med sin bekännelse och med
christliga plägseder, så att hon skäligen räknas för rättsinnig af menniskor,
hwilka blott se det, som är för ögonen; men under allt detta kan i
hennes dolda, tysta inre finnas en wigtig brist, nemligen den på
erfarenhet af andligt lif, så att hon t. ex. icke igenkänner den, de lefwande
christna utmärkande, räddhågans eller Herrens fruktans ande, som yttrar
sig uti misstankar på sig sjelf, rädsla att bedraga sig, missnöje och
bedröfwelse öfwer sitt inre onda, hwilket allt är lagens werk i hwarje
sann christen. I följd deraf erfar hon icke heller den wederqwickelse och
ro, som Jesus gifwer de arbetande och betungade; hon smakar aldrig
det öfwer begånget fel bedröfwad barnets fördubblade hugswalelse wid
förlåtelsens undfående; hon har aldrig den barnsliga glädjen i
evangelium, som till hennes förundran lyser ur de enfaldiga, men rättroende
barnens ögon och utmärker lif. Men si, hon läser likwäl om alla dessa
lifstecken, dessa Andens frukter, i den heliga Skrift, såsom utmärkande
sannt lif, och dock, ehuru hon sjelf saknar dem, fortfar hon att tro det
bästa om sig, låter icke sjelfwa Skriftens utsatta tecken warna sig, utan
tror mer på sig sjelf än på dessa, och förblir orörlig — detta må man
wäl kalla att draga nåden till lösaktighet. Att icke igenkänna uti egen
erfarenhet de beskrifningar på ett sannt nådelif, som Guds Ande i
Skriften gifwit oss, och likwäl fortfarande förblifwa lugn, menande att
den stora, rika nåden skall öfwertäcka äfwen den bristen, det är att på
ett finare och doldare sätt, men lika olyckligt, draga nåden till
lösaktighet, som att under nådens täckmantel framlefwa i grofva köttets
gerningar. Det är icke fråga om, att icke nåden är så stor, att allt
kunde förlåtas, men saken är: ditt hjerta är icke rätt för Gud, du lefwer
i en dold andlig död. Det är denna finare art af nådens missbruk till
lösaktighet, som Jesus så häpnadswäckande förekastar församlingens ängel
i Sardis: "Jag wet dina gerningar; ty du har namnet, att du lefwer,
och är död." Märk: "du har namnet, att du lefwer", du förer sådan
bekännelse och wandel, att du anses och helsas för en af de lefwande
christna; du är icke af werlden, hwilken icke har namnet att lefwa, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free