- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
480

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missnöjd deröfwer, att Han arbetat med wåra synder. Han har gjort det
i öfwerflödade kärlek. Låtom oss då icke så alldeles förgäta wår Herres
Christi kärlek! "Blifwen i min kärlek", säger Han, "ingen har större
kärlek, än att en låter sitt lif för sina wänner." Men Paulus
anmärker, att Han låtit sitt lif för sina ovänner. Gör så en sund
slutsats och säg, om icke hans kärlek då måste wara alldeles fri och
oberoende af oss och wårt förhållande?

Kortligen: då du åter uppfylles med dessa tankar: "Om jag blott
wore så och så; jag är icke, såsom jag bör, icke så förkrossad och
allwarlig; jag är så hård, kallsinnig, lättsinnig, skrymtaktig, syndfull, och
huru kan jag då tro, att jag har Guds nåd?" — så märk en gång,
hwad som uti allt detta ditt tal är medelpunkten, omkring hwilken alla
dina tankar wända sig, och hwarpå din tro beror, nemligen det lilla
ordet: jag — "om jag wore", "om jag kunde", heter det — det är ditt
jag, som är så betydande; du will sjelf wara rättfärdig och så blifwa
din egen frälsare. Wakta dig för den smittan! Paulus war så rädd
för den ringaste inblandning af någon egen tröst, att han höll sin högsta
rättfärdighet för skada och träck, säger han — på det jag må warda
funnen i Christus, icke hafwande min rättfärdighet, som kommer af lagen,
utan endast den, som kommer af Christi tro. Och märk här, att då
wi så idkeligen säga: jag, jag, upprepar ock Herren sitt jag och säger:
"Det är sannt, du är icke, såsom du bör, du är i allt brottslig och
owärdig; men jag, jag, jag utstryker din öfwerträdelse såsom ett moln."
Prisadt ware hans namn! Derföre, då du säger: "Jag ångrar icke synden
rätt!" så säger Han: "Nej, icke att du har rätt ångrat; jag har ångrat
för dig (i örtagården); jag, jag utstryker." — Du säger: "Jag beder
icke rätt." Han säger: "Nej, icke att du har bedit rätt! jag, jag har
offrat bön och åkallan med starkt rop och tårar; jag utstryker." Du
säger: "Jag är icke rätt angelägen." Han säger: "Nej, icke att du har
kallat mig; men jag har warit angelägen om dig, jag har arbetat, jag,
jag utstryker dina missgerningar såsom ett moln och dina synder såsom
en dimma." — O, skulle wi icke wörda hans nådefulla tillsägelser,
ödmjukt falla ned för Honom och tacka och bekänna: Icke oss, icke oss,
Herre, utan ditt namn gif äran! Du, du allena är rättfärdig och gör
den rättfärdig, som tror på dig. Herre föröka oss tron!

Pris ware dig, som mandom tog
Att lif åt werlden gifwa!
Din kärlek blott dig dertill drog,
Wårt hopp du wille blifwa.
Du såg wår synd och stora nöd,
Oss förestod en ewig död,
Och helwetet låg öppet.

Då täcktes du förbarma dig
Och kunde icke lida,
Att mörkrets makt oss tog till sig;
Du wille för oss strida.
Du kom till oss i werlden ned,
Beredde oss en ewig fred
Med blod och död och pina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free