Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 30 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda rättfärdighet. Kortligen, Frälsaren, Försonaren har för hjertat
förlorat sitt rätta och egentliga embete och wärde, är icke i sanning
hjertats lif och tröst, utan är det endast i inbillningen och i munnen.
När första stycket, bättringen, syndens känsla, är förloradt, så är både
det andra och det tredje falskt. Det är på denna wäg, som det af en
christen blir en farise.
Af denna lättja kommer äfwen en annan olycklig följd, nemligen
denna tomhet i själen, denna ledighet, ledsnad, ljumhet och säkerhet,
hwarigenom alla portar öppnas för djefwulen och hans sällskap. Då
der icke mer är någon strid eller någon segerfröjd, ingen synd, ingen
nöd, ingen bön, ingen glädje öfwer nåden, kortligen ingen öfning, så
är christendomen snart utlärd, har intet synnerligt uti sig, endast ledsnad
och tyngd. Detta är det tillstånd, som Christus kallar, att huset är
rensopadt och wäl tillpyntadt. Dit går djefwulen och gifwer själen en
sysselsättning i ledsnaden, en uppfyllelse i tomheten — någon afgud,
eller någon syndalusta, som han framställer mycket behaglig och ljuflig
och intet farlig. Denna smakar nu owanligt wäl efter fastandet, emedan
der är förut så tomt, så ledigt, der war ingen öfning, ingen skatt, intet
kärt sällskap för hjertat; och menniskohjertat är så danadt, att det alltid
will hafwa någon uppfyllelse, någon skatt, något sällskap — då nu skatten
saknas, glädjen öfwer nåd, umgänget med Gud och abbaropandet upphört,
då smaka och intaga de nya sakerna, då super hjertat i sig, hwad
djefwulen erbjuder, såsom en tom swamp suger i sig watten. Och med
denna lustan eller afguden, t. ex. werldswänskap, eller werldsära och
utmärkelse, eller jordisk winning, eller wällust, eller någon annan afgud
— med denna går den gamle "starke" med sina sju ännu skadligare
andar der in, "och de bo der".
Det är sannt, wäl får hwarje christen förebrå sig mycken andlig
lättja och försumlighet; men derwid bör den åtskilnad märkas, dels att
deras öfwerklagade tröghet ofta är blott en saknad af känslans liflighet,
under det de dock dagligen stå i öfning, bruka nådemedlen och fara efter
att både tro och älska; dels att äfwen om werklig lättja inträffar, men
de likwäl låta Herrens Ande straffa och uppwäcka sig, så att de rädas
derför, begynna taga till ordet och hos Gud söka nåd att blifwa bättre,
så blir dock der icke död. Men går det deremot så, att man icke har
några bestraffningar för sin lättja, eller icke får tid att lyssna till Andens
wäckelser, utan det får gå an och gå fram, så illa det är, då lutar
det till fall och död.
Herre, må jag städse
Uti öfning stå,
Så att intet hindrar
Mig din wäg att gå.
Ware du så dag som natt
Hjertats enda skatt.
Låt mig aldrig finna
Ro förutom dig.
Blif allt mer omistlig,
Kär ock dyr för mig,
Tills jag nått min wandrings slut
Och får hwila ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
