Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 31 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina synder och sina pligter och sina företag att hjelpa sig, men allt
är träldom och räddhåga; då är det fara på färde, då är det en otro
och ett trälsinne, som kan blifwa till döds, om der icke snart blir hjelp och
tröst. Hwad böra då sådana själar göra? Först böra de upphöra med
allt eget görande; de böra låta straffa sig för sin otro och sjelfrättfärdighet
och besinna, huru de dermed försmäda den käre Frälsaren för allt,
hwad Han så rikligen har gjort och lidit för oss samt i ordet och
sakramenterna skänkt och tillsagt oss. De böra wakna och besinna sig, att de
gå och skåda blott på sig sjelfwa, sina synder och sina känslor, liksom
deras synder nu gällde mer än hela Christi förtjenst, och deras tankar,
känslor och tycken gällde mer än alla Guds wittnesbörd, både Andens,
wattnets och blodets! De böra besinna sig, att de gå och tänka, gissa
och mena hit och dit och wänta swar på sitt hjertas frågor ur luften,
då Herren lemnat swaret i sitt ord och sina sakramenter. Derföre när
dig fattas frid med Gud, när i ditt hjerta är mörkt och ängsligt, sätt
dig icke ned att blott tänka hit och dit, huru det må wara med din
själ och med Guds nåd emot dig. Tag dig icke heller före att blott
arbeta på ditt hjerta, att det må tänka godt om Gud. Nej, hör, läs,
betrakta evangelii ord, under suckan till Gud om öppnade sinnen, om
trons gåfwa. Och si, om du blott får ögonen öppnade, så att du ser
Guds herrlighet i hans evangelium, så skall du få stor, outsäglig frid.
Den wärsta fridstöraren och anfäktningen består i wåra synder samt i
twiflen på wår omwändelse och rättsinnighet. Men nu säger apostelen:
"Wi wordo förlikta med Gud genom hans Sons död, den stund wi ännu
woro owänner." Om jag är i den anfäktningen och sorgen, att jag
icke är rättligen omwänd och derföre icke får tro, så säger apostelen, att
wi blefwo förlikta med Gud, den stund wi ännu woro owänner — icke
den stund wi blefwo omwända och Guds wänner — och genom hans
Sons död, icke genom wår bättring, ånger och tro. Kunde jag blott
tro detta, att hela werlden blef i Christi död förlikt med Gud, och att
på ögonblicket när denna nåd blir mitt hjertas föremål, dess tröst eller
åtminstone längtan, jag genast är rättfärdig och salig, att jag således
bör tro på en nåd, som finnes till, förrän jag tror, som finnes till för
hela werlden; då måste jag ju få en stor, hög och salig frid för den
nämnda anfäktningen. Och när en om sin synd och sin bättring
bekymrad själ får denna tröst, då är der både omwändelse, bättring och tro
af rätta slaget.
Lofwa Herren, min själ,
Allt är godt, allt är wäl,
Du behöfwer ej sörja nu mer,
Det är färdigt och gjordt,
Hwad du göra har bort,
Gud till dig i barmhertighet ser.
O, hwad under af nåd
I Guds ewiga råd,
Att wi sådant få lita uppå.
När Guds Son är wår frid
I all möda och strid,
O, hwi frukta och ängslas wi då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
