Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 4 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 495 —
Den 4 September.
Kreaturens högliga åstundan wäntar efter, att Guds barn skola
uppenbaras . . . .Ty kreaturen skola ock warda fria af
förgänglighetens träldom till Guds barns herrliga
frihet. Rom. 8:19,21.
Med en hög och storartad framställning om skapelsens suckan efter
förlossning will apostelen här gifwa Guds barn en ytterligare grund för
wissheten och storheten af deras tillkommande herrlighet, hwarom han
förut talat. Emedan Gud i begynnelsen skapade allt, hwad som är på
jorden, till sina barns tjenst och glädje, och dermed till sitt herrliga namns
lof och ära, men denna skapelse wid wårt syndafall fick sin del af
förbannelsen, så att den nu icke uppfyller denna sin ursprungliga
bestämmelse, i det den dels icke tjenar Guds barn så, som den skulle hafwa
tjenat dem, om synden icke tillkommit, dels ock till största delen tjenar
Skaparens fiender och försmädare, ja, tjenar synden, emedan den af de
flesta menniskor missbrukas till synd; så är dock detta ett förtryck, en
träldom, som skapelsen lider emot sin wilja eller utan sin skuld, men
för hans skull, som underkastat den sådan träldom. Detta
missförhållande skall dock icke alltid wara; skapelsen är underkastad förgänglighetens
träldom "på en förhoppning" att också den en gång skall warda fri
derifrån till Guds barns herrliga frihet. Detta är den egentliga saken,
som här framställes. Men likasom profeterna ofta tala om den
förnuftslösa skapelsen såsom om förnuftiga warelser, då de t.ex. säga, att berg
och högar fröjdas, att träd på marken klappa med händerna, att sol och
måne, wilddjur och fiskar lofwa Herren; så ser ock apostelens andliga
öga hela skapelsen uti en lidande, en orolig längtan att komma till sitt
mål; han hörer skapelsen sucka och ängslas i wäntan efter Guds barns
och sin egen förlossning från den närwarande träldomen. Och detta
framställer apostelen till att styrka och uppmuntra alla christna, för det
första med den wisshet, den borgen för wår herrlighets uppenbarelse,
som ligger deruti, att hela skapelsen skall först med Guds barns herrliga
frihet komma till sin bestämmelse; ty de måste då wisserligen hafwa ett
annat och bättre lif att wänta, efter den närwarande werldsordningen
icke kan wara den rätta, eller den som Gud i begynnelsen åsyftade, utan
wi hafwa efter hans löfte att wänta nya himlar och en ny jord. Och
för det andra skulle de besinna storheten af den herrlighet, som då
kommer att uppenbaras, när hela skapelsen skall förnyas och förherrligas till
deras herrlighets uppenbarelse, när alla Guds skapade werk, de, som
skola tillhöra den nya himmelen och den nya jorden, skola renas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
