Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 13 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärningarna, så är det nu icke nåd, annars wore gerning icke gerning." Och
åter säger han: "Honom, som håller sig wid gerningarne warder lönen
icke räknad af nåd, utan af pligt." Der blifwa nåd och pligt ställda
emot hwarandra såsom motsatser. Och åter: "Af nåden ären I frälsta
genom tron; och det icke af eder, Guds gåfwa är det; icke af gerningar,
på det ingen skall berömma sig." Af alla sådana ställen märka wi, att
nåd och gerningar, nåd och förtjenst, äro alldeles motsatta ting, så att
det ena nödwändigt utesluter det andra. När det i Skriften läres, att
menniskan warder rättfärdig och salig blott af nåd, så blifwa de, hwilka
åtnjuta denna nåd, betraktade, såsom de der icke blott ingen rätt ega
till denna gåfwa, utan twärtom såsom sådana, hwilka blott förtjent
Guds straff och wrede och ännu, så länge de lefwa på jorden, ingenting
annat förtjena, om Gud skulle handla efter wår förtjenst, emedan den
fullkomliga rättfärdigheten kräfwer en fullkomlig helighet, och i oss är
beständigt synd.
Allt detta är nu ganska lätt att förstå, när det gäller blott läran
derom; men när Gud besökt och wäckt en menniska ur sömnen, så att
hon nu ser och känner det djupa, oändliga syndaförderfwet i själens
innersta wäsende, i tankar, begär, sinnesrörelser, och det gamla hjertat
alltid will den orätta wägen, och köttet är fullt med syndiga böjelser,
hwilket allt blir mer och mer belyst och kännbart genom den inneboende
Anden — o, då blir det en swår konst att förstå, det nåden är sådan,
att allt detta förderf icke det minsta hindrar och rubbar den. Ty när
lagen dock är skrifwen i menniskans wäsende, och Guds stora bewista
nåd gör alla dess kraf så mycket mer billiga och wigtiga för själen, så
blir den inre anklagelsen för synd allt mer kännbar. I samma mån
Gud är nådig, blir all synd dessmer owärdig och kränkande. Och när
nu fienden icke längre kan behålla menniskan i sömn och säkerhet, är
det ock hans beständiga arbete att söka bringa henne i misströstan och
oro, hwartill han nu anwänder alla medel: först att beständigt
uppwäcka den qwarboende synden, och sedan att med alla hotande Guds
ord förskräcka och pina själen, förmörka förståndet om Guds nåd och
idkeligen framhålla Guds helighet och wrede öfwer synden. Att nu
behålla ordet nåd i sin sanna och fulla betydelse, det är en wisdom, som
öfwergår allt menskligt förstånd. Måtte då Gud bewara hwarje christen
från den försoffningen, hwarigenom han skall blifwa utlärd i detta ämne!
— då likwäl alla sanna helgon alltid häruti förblifwit späda lärjungar,
såsom wi wäl se uti all den klagan, förskräckelse, ångest och nöd, hwarom
wi läsa i Davids psalmer och alla heligas historia.
Pris dig, o Gud, som lärt mig
Ditt råd att nu förstå,
Och säker grund beskärt mig
Att nu få hwila på:
På nåden i ditt hjerta,
Den Jesus bragt oss fram,
Då Han för oss i smärta
Blef död på korsets stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
