Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 15 September.
Sammaledes hjelper ock Anden wår skröplighet. Rom. 8: 26.
Här är nu den djupa källan till alla Guds barns outsägliga suckar:
wår skröplighet. Detta är dock något, som wi igenkänna, ett ord taget
ur wåra hjertan — "wår skröplighet". Och tänk, att apostelen sjelf
säger det och säger "wår skröplighet", dermed inneslutande äfwen sig sjelf
ibland dem, som widkännas skröplighet. Ja, ju längre wi lefwa under
Andens tuktan, desto djupare känna wi wår skröplighet, så att wi omsider
säga: Allt, hwad som är i oss, är idel skröplighet. Hwad Gud är och gör,
är något annat; men i oss sjelfwa är idel skröplighet, och det förnimma
wi kännbarast uti allt, hwad som är oss mest dyrt och wigtigt, såsom i
wårt andliga förstånd, i wår tro, i wårt hopp, i wår kärlek, i wårt
christliga allwar, i wår waksamhet, wår bön o. s. w. Uti allt sådant
känna wi den största skröplighet. Fastän Gud har gifwit oss ett nytt
andligt förstånd, så äro wi dock wissa tider såsom alldeles blinda; wi
se icke det mest tydliga i ordet. Der stå för wåra ögon de allrastarkaste
tröstegrunder, och just för rådlösa syndare, och det är dock, såsom wi
icke såge dem; wi likna en man, som står midt framför en wägg och
dock icke ser den. Wi icke blott tro, att Gud är allestädes närwarande,
utan wi känna det ock i wårt samwete, wi känna, att Han ser äfwen
wåra hemligaste tankar; och dock genomlefwa wi timmar och dagar så,
som wore Gud icke till; wi hwarken frukta Honom i frestelsestunder,
eller hafwa tröst af hans närwaro i nödens eller bönens stund. Huru
hänger sådant tillsammans? Sådant måste wisst heta "skröplighet".
Fastän Gud har förklarat oss sin Son, så att wi hålla ingenting så
stort och dyrt som Christus, hafwa wi det likwäl wissa tider så, som
wore ingen Christus till, utan wi måste ännu bestå för Gud med wår
egen rättfärdighet. Fastän Gud gifwit oss de starkaste grunder för wårt
salighetshopp, är det dock med wårt hopp och wår wäntan ofta så
skröpligt, att wi framlefwa långa tider utan någon tanke derpå, att wi gå
mot en ewig herrlighet; nej, det hoppet är oss blott såsom en dröm;
det är oss i hjertat och känslan så, som wore det med detta lifwet slut
med oss. Fastän Gud werkat i wårt hjerta en ny kärlek, märka wi dock
ofta, att wi först och sist tänka på wårt eget bästa. Fastän wisserligen
med barnaskapet en bönens Ande är född i wåra hjertan, och bönen
dessutom borde wara, hwad den wäl wissa tider är, det allrakäraste för
Guds barn, hafwa wi dock andra tider rent af en leda wid bönen och
kunna midt i wår bön upptagas af fåfängliga tankar. Sådant allt är
wisserligen en stor skröplighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
