- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
518

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 September

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När wi nu icke blott inse och erkänna, utan werkligt erfara, att
wår swaghet är så stor, då äro wi böjda att alldeles misströsta. Men då
säger apostelen: Misströstom icke; wi hafwa en hjelpare: "Anden hjelper
wår skröplighet". Anden sjelf, säger apostelen. Denne är nu den store
hjelparen, ledaren, hugswalaren, förespråkaren, åt hwilken den himmelske
Fadren, på Sonens förtjenst och förbön, gifwit uppdraget att följa och
sköta barnen under deras wandring på jorden. Med allt hwad Gud
gifwit oss genom Christus och med alla nådens medel och allt Andens werk
i wåra hjertan, kunna wi dock icke komma lyckligt igenom de faror och
swårigheter, som äro i wår wäg, om icke äfwen "Anden sjelf" sköter oss,
leder, warnar och hugswalar oss. Sådant antydde äfwen Christus sina
lärjungar, då Han förberedde dem på sin bortgång ifrån dem och just
nu så ofta upprepade löftet om en annan hugswalare. Han hade ock
dessutom gifwit dem de herrligaste löften: Han hade försäkrat dem, att
fastän Han nu fore ifrån dem, skulle Han icke låta dem wara faderlösa;
de skulle ock åter se Honom och få en glädje, som ingen skulle kunna
taga ifrån dem; Han hade sagt dem, att i hans Faders hus woro många
boningar, och att Han nu ginge att bereda dem rum; att de wisste
wägen, nemligen att Han sjelf war wägen, samt att Han skulle
återkomma och taga dem till sig m. m. Men med allt detta förklarade Han,
att de ännu icke wore rätt betryggade för alla faror; Han gaf dem
ännu ett löfte, hwilket Han ofta upprepade, att Han ock skulle sända
dem en annan hugswalare, sanningens Ande, som skulle alltid blifwa
hos dem, leda dem i all sanning och påminna dem allt, det Han hade
sagt dem. Detta böra wi alla djupt inskrifwa i wåra hjertan, att wi
alldeles icke äro lemnade åt oss sjelfwa, åt wår egen omsorg, eller att
wår seger i striderna skall bero af wår egen styrka. Nej, då wore wi
alldeles förlorade. "Anden sjelf hjelper wår skröplighet." — Ordet
hjelper är i gr.-t. mycket betydelsefullt. Det betecknar egentligen "fatta
med uti" eller "med någon, som man will hjelpa, lägga hand wid
werket"; således att Anden sjelf med oss fattar uti wåra skröpligheter,
icke till att ännu helt borttaga dem, utan till att så leda dem, att
hans kraft skall blifwa uppenbar i wår swaghet, och wi till slut skola
endast beundra och prisa Honom, hans wishet, trohet och makt.

Gamla, unga
Må lofsjunga
Fadrens makt och herrlighet;

Och hembära
Sonen ära
För så stor barmhertighet;

Prisa Anden,
Som wid handen
Förer oss till salighet
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free