Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 21 September.
Si, Herrens hand är icke för kort, så att Han icke kan hjelpa
och hans öron icke lomhörda wordna, att Han intet
hörer. Es. 59: 1.
Det är många menniskor, som eljest i allt bewisa sig såsom rätta
kristna, men gå i någon wiss sorg, nöd eller förlägenhet så fördjupade,
liksom stode denna aldrig till att hjelpa, liksom funnes det en nöd,
hwari wår Gud icke kunde hjelpa, liksom wore Gud död, eller hade Han
blifwit wanmäktig, och den Högstes barn behöfde i någonting wara
olyckliga. De tyckas för öfrigt hafwa både tro och förstånd nog: men
i en wiss nöd eller swårighet ängslas, sucka och sörja de på sådant sätt,
som om de icke hade någon Gud och Frälsare. Påminnas de om att
förtrösta på Gud, swara de: "Nog wet jag, att Gud är mäktig och
trofast m. m., men här är ju ett sådant förhållande, som icke kan
hjelpas." Ja denna sorgens ande kan på sina tider angripa hwilken christen
som helst; men det är endast mörker, otro och willfarelse deri, att en
kristen anser sig olycklig, anser något förhållande ohjelpligt. Herren
swarar ännu alltid: "Är min hand nu worden så kort, att hon icke
kan förlossa, eller är med mig ingen kraft till att frälsa?" Eller har
jag icke mer något hjerta för eder? "Hwar är eder moders skiljobref,
med hwilket jag har öfwergifwit eder? Eller ho är min ockrare, till
hwilken jag har sålt eder?" Det är alltså idel mörker och willfarelse
i den tanken, att en christen behöfver i något fall wara olycklig — ett
Guds barn är aldrig olyckligt, kan icke wara i werkligheten olyckligt.
Ty först är redan det att wara ett Guds barn i sig sjelft en sådan
olycka, att hwarje lifwets olycka, äfwen om den icke kunde afhjelpas, är
deremot blott såsom ett litet sandkorn emot hela jordklotet, blott såsom
ett runstyckes förlust emot winsten af millioner riksdaler; och för det
andra kan wår Gud hjelpa allting, "Herrens högra hand kan förwandla
allting" — och det Herren icke will eller finner för godt att hjelpa eller
förwandla, bör aldrig göra Guds barn olyckliga; ty det är då säkert
till deras största lycka, att det får fortfara, enligt apostelens ord: "Wi
weta, att dem, som hafwa Gud kär, tjenar allting till det bästa." Det
är den stora förmån, som Guds barn hafwa framför andra menniskor,
att hwad helst som händer dem, skall det nödwändigt tjena till deras
bästa. Werlden kan wäl hafwa mer guld och silfwer, mer hus och
gårdar, mer mat och kläder, mer skämt och löje; men det lyckliga
förhållande kan hon aldrig åtkomma, i hwilket Guds barn lefwa, att allting
skall tjena till deras bästa, utan twärtom anwänder hon allting till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
