Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada. Och då hon har allt som bäst och kommit som högst, är det icke
mer, än att hon är djefwulens slafwinna och medarfwinge till ewinnerlig
eld. Deremot, när Guds barn hafwa det som wärst och kommit
som djupast ned i lidandets och försökelsens jämmerdal — då Job sitter
i säck och aska och qwidande skrapar sina sår; då Jeremias ligger i
träckgropen, Daniel i lejonkulan, och den fattige Lazarus i sår och trasor
för den rikes dörr — är det intet wärre med dem, än att de midt
under detsamma äro Herrens "ögonstenar", hans hjertas lust, rättfärdighetens
barn, det heliga folket och det egendomsfolket, som sist skall bäras
af änglar till Abrahams sköte.
Si, på detta sätt kunna ju Guds barn aldrig wara olyckliga;
sjelfwa olyckan måste tjena dem till gagns — och hwad ännu mer är,
sjelfwa synden, som är det största onda, skall icke fördöma dem,
djefwulen icke öfwerwinna dem, döden icke skada dem, utan twärtom måste
alla dessa grufliga fiender på Herrens wink tjena dem till något gagn.
Häraf se wi då, att det finns ingen nöd, deri wår Gud icke kan
hjelpa; finns ingen makt, som kan skilja oss ifrån Guds kärlek, som är
i Christus Jesus, wår Herre; finns ingen fiende, som kan rycka Christi
får ifrån Honom. För att någonsin kunna förloras, skola dessa, så
wäl som wåra första föräldrar, "sjelfwiljande" gå bort ifrån Christus,
sjelfwiljande blifwa ohörsamma hans röst, förtjusta af ormens röst och
syndens bedragelse. Här är grunden till den wigtiga sanningen, att
ingen christen förloras, så länge han fruktar derför, wördar och hör
Guds ord och will låta säga sig. Nej, så länge kan icke något wåld
skilja honom ifrån Christi kärlek, wore han ock än så swag, såge det ock
än så illa ut, låge han ock än så djupt nere i elände. Allting kan
hjelpas, så länge han söker hjelp när Herren och enligt det sätt, hwarpå
Herren lofwat hjelpa; ty det är omöjligt, att någon, som förtröstar på
Herren och i tron åkallar Honom, skulle ändå till slut komma på skam.
Ransaken Skrifterna ifrån tidens begynnelse och undersöken, om någon
som förtröstat på Herren och åkallat Honom, någonsin kommit på skam.
Nej, det är blott en ömklig otro, att en christen i något mål sörjer,
såsom hade han intet hopp; ty allting kan wår Gud hjelpa. Han är
<i>i allt</b> en Fader, en allsmäktig och trofast Fader, som <i>i allting</b> sörjer
för sina barn, tager del i allt, hwad dem händer, samt hjelper, wärnar
och wårdar, såsom skrifwet står: Så säger Herren Zebaoth: Den
eder rör, han rör hans ögonsten.
O Herre, jag ej släpper dig,
Förrän du har wälsignat mig.
Du wisst skall frälsa själen min,
Du har den köpt, den är ju din.
För dina fötter jag helt still,
Tills du mig hjelper, ligga will.
Sjelf har du sagt: "Åkalla mig
I nöden: Jag will frälsa dig".
Ditt löfte måste wara sannt,
Derpå din ära är en pant.
Förr himmel skall förgås och jord
Än minsta prick utaf ditt ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
