- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
535

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 September

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 24 September.

Låtom oss bortkasta mörkrets gerningar och ikläda oss ljusets
wapen.
Rom. 13: 12.

Hwad apostelen menar med "mörkrets gerningar", se wi af nästa
vers, der han uppräknar några af dem, såsom frosseri, dryckenskap, otukt,
kif, o. s. w. Och att han kallar sådana synder "mörkrets gerningar",
betyder icke blott, att man för deras begående skyr det nattliga ljuset, ty
om naturligt ljus eller mörker talas icke här, utan egentligen att de tillhöra
det andliga mörkret, den köttsliga säkerhetens och ogudaktighetens mörker,
under hwilket man lefwer fri i alla synder och laster. Men hwad wi
isynnerhet böra märka, är, att apostelen säger: "Låtom oss bortkasta",
eller "aflägga" dessa mörkrets gerningar — och säger sådant till de
troende. Deraf lära wi först, att de trogna icke äro belt fria från hwarje
grad eller form af sådana synder, utan om wi ock icke kunna lefwa i
dem såsom werlden, hwilken sjelfwiljande syndar, utan bättring öfwar
synden, kunna wi dock besmittas och under tider af sömnaktighet eller
hårda frestelser mer eller mindre fängslas af lustarna, såsom många
heligas historia wisar. Deraf lära wi först, att icke genast förtwifla och
fördöma oss sjelfwa eller andra christna, när något sådant egt rum. Nej,
om själen ännu i bättring och tro håller sig till sin Frälsare och söker
hans nåd både till förlåtelse och till förlossning, så är dock nåden ännu
wäldig öfwer henne. Det hafwa wi att tacka Herren Christus för,
hwilken förskaffat oss en fullkomlig nåd öfwer werkliga synder. Men det
andra, wi här skola märka, är apostelens egentliga förmaning, att wi skola
bortkasta dessa mörkrets gerningar; wi skola för all denna nåd fara
efter att alldeles aflägga dem. Apostelen säger icke: Låtom oss blott känna
och erkänna dem; utan han säger: Låtom oss aflägga dem. Här är nu
det rätta profwet, som skiljer en sann christen ifrån en falsk. Då den
förre hjertligen förskräckes öfwer sin synd och söker all Guds nåd och alla
nådens medel för att blifwa henne qwitt, gör den sednare ett hemligt
förbund med synden, tänker att behålla henne; han ursäktar henne för sig
sjelf, om han ock med munnen stundom erkänner henne. Wäl kan
den trogne äfwen i sållningens stunder glömma Gud och wara alldeles
såsom öfwergifwen af Anden, hwilket wi se hos Petrus, då han tre
gånger förnekade sin Herre; men likasom Petrus straxt derpå gick ut och
grät bitterligen, så är ock hwarje sann christen i sin ande djupt fiendtlig
mot sin egen synd. Men huru går det dock att egentligen aflägga henne?
Dermed går det olika. Somliga synder kunna wi genast aflägga; och
då må wi fröjdas och icke tala om swaghet, utan prisa Guds nåd. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free