Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke blott undandrager oss all känsla och kraft af tron, utan ock låter
mycken synd och skröplighet öfwerfalla oss, tillstäder satan på det
grufligaste sålla oss, fresta och plåga oss med syndiga tankar, lustar och
begärelser, ja, så att wi ock under tiden förgå oss, så att Petrus förnekar
sin Herre, ljuger och bannas; så att Paulus och Barnabas träta. Si,
när något sådant händer oss — o, hwar är då wårt lif med Christus
i Gud, mena wi. O, nej? Att tro det Guds Ande skulle bo i mig
— det är gröfsta galenskap! Nej, icke Guds Ande, utan djefwulens.
Si, nu är sannerligen wårt lif med Christus rätt djupt fördoldt.
Ändtligen kommer ock härtill, att Gud låter hwarjehanda widriga
erfarenheter, olyckor och lidanden möta oss, ja, såsom en störtflod öfwerskölja
oss; så att mot en from Job förena sig på en gång alla krafter,
naturen, menniskor och andar, då röfware, stormwädret och åskan fråntaga
honom allt, det han eger, ända till barnen; djefwulen rifwer hans kropp,
hans hustru begabbar hans tro, hans arma hugswalare wälta nya stenar
på hans börda, och hans eget hjerta rasar i hädelse, så att han
förbannar sin födelsedag. O, hwar är nu den högt benådade mannen,
hwars like icke fanns i landet? Hwar är nu den synnerliga Guds
wänskap, som han skulle ega? Sådant må wäl heta att djupt, djupt
fördölja wår herrlighet.
Af allt detta onda, som öfwertäcker och fördöljer wårt lif med
Christus, är likwäl icke något att likna wid synden. Yttre lidanden
äro deremot gyllene lidanden. Man kan snart nog låta lära sig, att
dessa äro ett faderligt ris, att "den Herren älskar, den agar Han";
men synden, djefwulens rasande i köttet, ihärdiga syndalustar och den
derpå följande döda känslan och föreställningen om Guds rättwisa
öfwergifwelse, om Andens bortwikande m. m. — si, dessa äro de rätta
dödsstötar, som gå oss genom märg och ben och i grund förmörka wårt
nådelif. Då hjelper wanligen intet annat än öfwergifwa all tanke på sitt
eget nådelif och blott se på den ewige, oföränderlige Guden sjelf, om
icke Han kan frälsa och ännu hjelpa saken. Men när det åter klarnar,
kan man wäl få se, att midt i det swarta mörkret fördolde sig icke blott
ett oförändradt fadershjerta i Gud och wår oförminskade rättfärdighet i
Christus, utan ock ett sannt, lefwande, kämpande nådelif i wårt hjerta.
Att wäl weta, huru Gud förer sina heliga underligen och på detta sätt
fördöljer lifwet under döden, rättfärdigheten under synden, nåden under
wreden, ja, himmel under helwete, det är den höga Guds wisdom, som
framför allt annat är oss nödig, om wi skola hålla ut med denne Herren.
Hwad är wårt lif? En liten tid af möda, kamp och strid,
I wäntan på den "rolighet", som kröner oss med frid,
En liten tid af brist och nöd och ofullkomlighet,
Men ock en glad förbidan af Guds rikes herrlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
