- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
542

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 September

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



att man säger: Kosta, hwad det kosta will, om jag ock skall dö derför,
blott jag får weta, hwad Gud menar, huru Han will hafwa det. Hans
wilja skall wara mitt rättesnöre." Då will jag gifwa akt på allt Guds
ord; då will jag icke utwälja några wissa gerningar och iakttagelser,
då aktar jag äfwen på det innersta, på hjerta, tankar, begär och hemliga
böjelser, som ingen menniska ser. Derigenom blir jag wäl i allt straffad
och nedslagen öfwer mig; men då äfwen Christus blifwit förklarad för
min själ, och jag har förlåtelse för allt, så att jag fröjdas åt en
beständig nåd, har jag ock en innerlig kärlek till allt, hwad Gud will, och
då är det sanning i min gudaktighet, när jag gör det goda af hjertats
lust
och icke af twång. Jag wandrar nu inför Guds ansigte med både
min inre och yttre menniska och blir derigenom alltmer rensad, uppriktig
och sann i tankar, ord och allt mitt wäsende. Detta är helt och hållet
ett werk af Herrens Ande, som ock derföre, att Han werkar sanning i
wårt wäsende
, kallas sanningens Ande; och hela nya födelsens werk i
oss kallas derföre att wara af sanningen och wandra i sanningen. Men
allt, hwad Gud werkat, will djefwulen förstöra; derföre arbetar han
beständigt derpå att ånyo göra själen falsk och slapp, att den icke skall
wara så noga uti att akta på Guds mening och wilja. Då fordras,
att genom den erhållna nåden allwarligt rädas för detta hans swek och
wara synnerligen nogräknad, att icke någon falskhet i sinnet inrymmes,
utan wid första förnimmelse deraf genast ropa till Gud: Låt hellre
allt annat ondt hända mig, blott jag icke blir falsk inför dig! Anwänd
hellre de bittraste medel, o Gud, blott du gör mig rätt uppriktig inför
dig. Detta är ock att omgjorda sinnets länder med sanningen. Och
öfwas icke detta, så är allt förloradt. Att en christen ännu känner
ormasäden hos sig krypa i naturen uti alla onda böjelser, äfwen
falskhetens, det är icke till döds, så länge den uppriktiga Anden kämpar
deremot, förbannar detta ormayngel och åkallar Gud — ja, den, som
ingen falskhet känner hos sig, utan tycker sig wara alldeles ren derifrån,
är redan söfd af dess anda. Men då blir falskheten till döds, när man
börjar hylla den, gör hemligt förbund med honom och ärnar följa honom.
Då är sjelfwa anden och wäsendet falskt. En sådan christen kan icke
föra Andens strid. Nej, wore det ock blott i en enda sak, han wet
med sig, att han hyllar falskheten, är han genast wanmäktig, skygg för
Gud, feg i striden och ostadig i all sin wandel. Deremot, der
uppriktigheten bor, kan djefwulen ingenting uträtta, ty der göra alla frestelser
till synd blott förökad bön och gudsfruktan.

O, sannings Ande dyre,
Min arma själ du styre
Och lär att blifwa barn.
Lär mig att jemt blott ligga
Wid korset, be och tigga,
Så undflyr jag wisst satans garn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free