- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
558

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Oktober

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inneboende förderfwet, hwilket inblandar sig i wåra tankar,
sinnesrörelser, ord och handlingar, så att tillfällen för köttets dödande saknas
aldrig. Uti Gal. 5 uppräknas ett stort antal af "köttets gerningar".
Men är du ock icke i frestelse till grofwa synder, så har du en djup och
oändlig egensinnighet, eget tycke, egen wilja och egen ära att beständigt
waka emot. Detta finare inre förderf blir hellre bortglömdt än det
yttre och gröfre, men är likwäl sjelfwa källan till allt ondt; derföre
fordrar det en särskild allwarlig uppmärksamhet. Betänk derföre ofta,
att hwad du sjelf tänker, will och tycker, är det första, som bör
misstänkas, wid Guds ord pröfwas och med Andens kraft dödas. Sedan
frestas du t. ex. till wrede och otålighet emot menniskor; då gäller det
att ihågkomma, huru mycket Gud förlåter dig, och huru du derföre bör
förlåta din nästa. Du frestas kanske till högmod öfwer ditt förstånd,
din lärdom, konst, skicklighet; kom då ihåg, att Gud står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka gifwer Han nåd. Du frestas kanske af wällust
och orena begärelser; då måste du ihågkomma, att du är ett heligt Guds
tempel, hwilket icke bör orenas — men först och sist, att du är i Guds
ewiga nåd och sällskap och bör derföre wandra Honom wärdigt. Du
frestas kanske till girighet och egennytta i handel och arbete; kom då ihåg,
att du är en himmelens arfwinge, som bör fara efter det, som är
ofwantill. På detta sätt fordras här wisserligen ett beständigt köttets dödande,
hwilket ofta blir oss ett bittert lidande och fordrar derföre ett oändligt
tålamod. Men saliga de menniskor, som härmed hålla ut intill ändan!
De äro Guds barn och himmelens arfwingar. Det blir ofta bittert,
men är för Gud, änglar och helgon en ljuflig syn, när t. ex. en ung
menniska, som mycket älskade werlden och dess nöjen, nu för Herrens skull
försakar det allt; eller när ett barn, som war af naturen mycket
egensinnigt, nu strider mot sig sjelft och underkufwar sin egen wilja under
Guds och föräldrars; när en menniska, som war mycket böjd för
högfärd och flärd, har nu genom Andens tuktan blifwit anspråkslös och
enkel; ja hwilken skön syn, när den stolta och wredsinta börjar tukta sig
sjelf och wara mild, ödmjuk och saktmodig o. s. w. När menniskan
sålunda börjar för nådens skull gå rakt emot sin natur och strida emot sig
sjelf: sådant heter wisserligen att döda köttets gerningar med Anden.
— Och sådana skola lefwa, säger apostelen; sådana skola intaga
himmelen, skola, efter en kort tids dödande af köttet, hafwa det ewiga lifwet
hos Gud, änglar och helgon i en oändlig salighet.

All sällhet Jesus med sig för,
All nåd Han mig af hjertat gör;
Hans krona är af helighet,
Hans spira af barmhertighet.

På all min jämmer gör Han slut,
Och all min synd Han plånar ut.
Dig ware pris, o Jesu Christ,
Som hjelper mig af all min brist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free