Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 Oktober.
Waren alltid glada. 1 Thess. 5: 16.
Här säger någon: "Fröjd i Herren är en trons och Andens frukt:
man kan icke taga den, förrän den warder gifwen; den kan icke
frambringas genom förmaningar." — Det är sannt. Men liksom kärlek,
ödmjukhet, mildhet också äro Andens frukter, och apostlarna likwäl
förmana till deras öfwande, så hafwa de också förmanat oss till denna
Andens frukt, fröjden i Herren, och sagt: "Waren alltid glada, ty det är
Guds wilja om eder; fröjden eder i Herren alltid" — och så böra wi
fara efter den nåden och anwända alla medel, som befordra densamma.
Förloras trons glädje, då förloras ock alla andra gåfwor och krafter.
Men en annan säger: "Glädjen beror af omständigheterna; då jag
har skäl till glädje, då är jag glad, men huru kan jag glädjas, då nöd
och bedröfwelse tillstöta?" Dessa äro riktiga uttryck blott för den
menskliga och köttsliga glädjen. Men apostelen säger: "Såsom bedröfwade
och dock alltid glada." Han säger: "Jag är uti outsäglig glädje i all
wår bedröfwelse." Han säger: "Fröjden eder i Herren alltid, och åter
säger jag: fröjden eder." Är du ännu en otrogen, då kan du wisst icke
glädjas i Herren, och då är din glädje beroende af tillfälliga
omständigheter; men en trogen har en hög och besynnerlig frid, så att han
äfwen kan glädjas i bedröfwelsen! Må dock ingen tänka, att de yttre
omständigheterna icke inwerka på de trognas hjertan; nej, så länge de
omföra denna hyddan, känna de wäl, hwar det swider. Assaph bekänner
om sig: "Det gör mig ondt i hjertat och stinger mig i mina njurar, att
jag måste wara såsom en dåre och ett wilddjur för dig." Men hör,
hwilken djup glädjekälla han ännu hade qwar! Han tillägger: "Likwäl,
Herre, blir jag städse wid dig. När jag har dig, frågar jag intet efter
himmel och jord. Om mig än kropp och själ försmäktade, så är du
dock, Gud, alltid mitt hjertas tröst och min del." Om ett sådant hjerta
talas här. En otrogen själ är alldeles obeqwäm för glädjen i Herren;
antingen är hon uppfylld med afgudar, helt lättsinnig och jordisk, eller
ock tryckt af lagen, trälaktig och förskräckt för Gud — och att uppmuntra
en sådan själ till glädje i Gud, det wore såsom att wilja förmå wattnet
att brinna. En otrogen har ock allsintet skäl till glädje. Det är endast
det ömkligaste wansinne, att ett werldens barn en enda stund kan le,
då det lefwer under den Allsmäktiges wrede och går mot den ewiga
döden. Sådana olyckliga själar har icke någon apostel uppmanat till
glädje, utan till dem heter det: "Gråten och tjuten öfwer eder uselhet,
som skall öfwerkomma eder".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
