Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 16 Oktober.
Gud har icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse.
1 Thess. 4: 7.
Detta stora hufwudstycke om helgelsen är näst det om Christi
försoning och dess annammande med tron det wigtigaste och angelägnaste
för det andliga lifwets widmakthållande, eller, rättare sagdt, det
andliga, ja, det ewiga lifwet ligger i dessa twenne hufwudstycken: Christi
rättfärdighet för oss och Andens helgelse uti oss. De förhålla sig till
hwarandra i nådens rike som skapelsen och uppehållelsen i naturens.
Tusen själar, som "börjat i Anden, hafwa lyktat i köttet", blott
derföre att de icke nog tidigt och nog allwarligt behjertade detta stycke, icke
nog gåfwo akt på Herrens ord och Ande, då Han wille werka helgelsen
uti dem. Se här en händelse: En menniska blir wäckt och börjar med
bekymmer söka sin frälsning. Wanligen kommer hon först under lagens
träldom och olyckliga arbete att upprätta sin egen rättfärdighet; hon
söker bättra sig, aflägga synder, waka, bedja och strida emot dem, för
att, när detta en gång lyckats, taga nåd och tröst i Christus. Men
det misslyckas så alltjemt; synden blir henne öfwermäktig, hon faller,
står wäl åter upp, men faller på nytt, hon gör sådant, som hon förr
har skytt; hon blir så säker, hård, lättsinnig, att hon förskräckes och
förtwiflar — kortligen: "synden öfwerflödar". I denna olyckliga
belägenhet får hon höra evangelium, huru Christus är kommen att frälsa
syndare, att göra den ogudaktiga rättfärdig, att wi warda rättfärdiga
utan förskyllan, utan gerningar, utan lagens tillhjelp, af nåden, af tron
allena. Här får hon lif, här bir hon frälst, i detta nådens ord finner
hon sin förlossning, sin tröst, sitt himmelrike på jorden, och börjar nu
sannfärdeligen lefwa i Guds barns herrliga frihet; "ty den Sonen gjort
fri, han är rätteligen fri". Nu följer genast med detta trons lif ett
nytt, heligt sinne, willigt och färdigt till alla goda gerningar; hon har
nu en ny kraft eller lätthet att wandra i Christi efterföljd; och så är
den rätta helgelsen sannfärdeligen börjad; hon är nu planterad på det
rätta stället såsom de palmträd wid wattubäckar, nemligen inympad i
Christus och lefwande i hans försoning.
Hwem skulle tro, att just här wid denna ljufliga wårblomstring,
under det evangeliska ordets wäxtgifwande regn och solwärme, den mask eller
röta skulle kunna alstras, som snart skall kunna göra hela den sköna
planteringen till intet? Så sker det likwäl bedröfligt ofta. Och huru sker
det? Jo, tilläfwentyrs på följande sätt: Först och främst infinner sig
tidigt den gamla ormen, som beswek Eva med sin illfundighet, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
