Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 Oktober.
Kommen och låtom oss gå med hwarandra tillrätta, säger Herren.
Om edra synder wore blodröda, skola de dock warda snöhwita.
Es. 1: 18.
Så snart syndaren är utblottad och afklädd all egen berömmelse,
will Gud intet mer — Han will nu endast förlåta och trösta honom
för allt. Ty det är ju genom allt Guds ord uppenbart, att synden är
afplanad och Gud nådig och brinnande af oändlig kärleks nitälskan att
så förlåta och trösta syndaren. Men denne will ingen nåd hafwa, utan
i sitt adamitiskt styfwa sinne tänker han sjelf bestå inför Herren. Detta
sinne är den enda dammen mot Guds nåd. Men är blott den
dammen borta, då har Guds nåd fritt lopp, och då blir allt wäl. Kan
Adamsbarnet blott förödmjukas, så att det will hafwa nåd, will icke
blott återwända och förlika sig med Gud, utan ock öfwergifwa allt eget
tillgörande och taga nåd som nåd — o, då får det genast förlåtelse och
mycken förlåtelse; då kommer syndaren tillsammans med den store
förlåtande Gudens barmhertighet, på hwilken icke är någon gräns eller ände.
Du har synder på samwetet, går tryckt och fördömd och kan icke
göra det minsta till sakens botande. Men hör! Du slipper. Du
slipper göra det minsta dertill, och slipper äfwen förtwifla och förgås. Lofwa
Herren, o själ, "den dig alla dina synder förlåter!" Du har förtjent
att aldrig tröstas, utan att alltid och ewigt gå sorgsen och fördömd,
men du slipper! Du får wara glad; du får kasta din börda bort och
wara alldeles fri och glad, liksom du allsintet hade syndat. Lofwa
Herren, min själ, den dig alla dina synder förlåter! Gud förlåter synder,
förlåter alla synder och i alla omständigheter och alla tider och förlåter
alldeles oförskyldt och förlåter grundligt. Lär blott känna det
gudomliga förlåtandet, eller bed Gud om tron, så skall allt blifwa wäl! —
Många tro sig rätt wäl förstå Guds förlåtande, men förstå dock intet
deraf. Först bör märkas, att förlåtelse eller nåd utgör motsatsen till
all förtjenst; såsom Paulus säger: "Är det nu af nåd, så är det icke
af gerningar; annars wore nåd icke nåd. Är det ock af gerningar, så
är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning!" — Förlåtelse är
ock helt annat än ursäkt. Gud ursäktar icke synden, men förlåter den,
hwarföre ock sådant, som är alldeles oursäktligt, likwäl kan förlåtas; ty
förlåtelse innebär ren nåd, eller att en menniska, som efter all rätt icke
skulle skonas, utan dömas och straffas, likwäl nu warder af idel
barmhertighet benådad och fri från alltsammans. Förlåtelsen innebär, att
Gud icke handlar med oss efter wåra synder och icke wedergäller oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
