Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 21 Oktober.
Tjensteqwinnans son skall icke blifwa arfwinge med den frias son.
Gal. 4: 30.
Tusende annars ganska upplysta menniskor weta icke, att i
christenheten äro twenne andliga riken: först ett lagrike, der man har allt efter
sin egen förtjenst, enligt apostelens ord: "Honom, som håller sig wid
gerningarne warder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt", och
hwilket Christus wille wisa oss, då Han säger, att de, som hade arbetat
hela dagen och dragit dess tunga och hetta i wingården, fingo ingen
nåd, utan blott efter förtjenst, blott "dagspenningarna", emedan de
"höllo sig wid gerningarna". Sådana menniskor kallas i Skriften tjenare,
trälar, tjensteqwinnans söner, hwilka blott få, hwad de förtjent. För
det andra finns det ett nådrike, der det aldrig går efter wår förtjenst,
utan de, som höra dit, hafwa en beständig nåd, i bättre och sämre
stunder samma nådestånd, af orsak att de hafwa en borgesman, hwilken
utwerkat, att de icke dömas efter lagen, att inga synder dem tillräknas.
Såsom det heter i Rom. 4: "Men honom, som icke håller sig wid
gerningarna, utan tror på Honom, som gör den ogudaktiga rättfärdig,
hans tro warder honom räknad till rättfärdighet;" såsom ock David säger:
"Saligheten är den menniskas, hwilken Gud tillräknar rättfärdigheten
utan gerningar" — och hwilken Gud "ingen synd tillräknar". Dessa
kallas i Skriften barn, söner och den frias söner, hwilka skola "blifwa
i huset" och hafwa arfwet. Med dessa ord om tjenare och barn i huset,
särskildt i det wigtiga och förebildande Abrahams hus, har Paulus
påpekat ett förhållande, som är mycket lärorikt, men hwilket många icke
betänkt, nemligen huru Gud midt i wåra familjer ställt en talande bild
af sina nådesanstalter. Är det icke sannt, att de kära barnen i huset
lefwa i lekamligt afseende under en sådan nådesförfattning, att de aldrig
blifwa skyldiga, huru mycket de än dagligen anwända, och huru litet de
än arbeta; att de hafwa allt, hwad de behöfwa, fritt och för intet; de
få sin mat och dryck, sina kläder, sin skötsel, sin säng, sin uppfostran.
Och dock, ehuru de kanske icke förwärfwa det ringaste, utan endast
förbruka, blifwa de aldrig skyldiga, utan till slut, när de i många år
emottagit sådant godt, skola de också hafwa arfwet. Och tjenarena i huset,
hwilka med tungt och troget arbete kanske inbringa allt, som huset lefwer
af, med dem håller man räkning, så att, om de under året tagit ut
mer, än den betingade lönen utgör, äro de slutligen i skuld — och att
ärfwa i huset, det kommer icke i fråga. Men barnen, än en gång sagdt,
för allt bwad de anwända och intet förwärfwa, blifwa aldrig skyldiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
