Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 22 Oktober.
Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det warder dödt...
Meu Gud gifwer det en kropp, såsom Han will.
1 Cor. 15: 36, 38.
Såsom wille apostelen här säga: Du dåre, som kan ett ögonblick anse
för orimligt och omöjligt, hwad du dock dagligen ser för dina ögon i
ett mycket mindre wigtigt fall, nemligen att Gud gör de döda, torra
frökornen just i sin förmultning i jorden fruktbärande, så att de uppstå
i nya, lefwande och blott skönare gestalter. Du kan icke begripa, att
Gud kan gifwa wåra nedmyllade och förmultnade kroppar en
uppståndelse, då du likwäl ser de obetydliga frökornen af hwete eller annat
sådant wara bewärdigade med uppståndelse. Du ser hwarje wår
uppståndelsen för dina ögon — du ser, huru den säd, som på hösten helt
torr nedlägges i jorden, ligger der såsom bortkastad, förmultnad och
under wintren stelfrusen, under ett stort, tjockt swepkläde af snö och is,
och hårda kalla winterstormar gå öfwer den wida grafwen, och under
winterns långa månader och mörka nätter är den säden för dig liksom
alldeles borta och förlorad. Men huru går det? Omsider inträder den
efterlängtade wåren, solen återkommer i sin strålprakt — och genom
hennes wärma upplöser nu Skaparen swepklädet och bjuder derpå de
döda uppstå. Nu uppkomma ur jorden tusentals nya, lefwande och
friska gestalter af gröna strån, som sedan mångdubbelt återskänka
åkermannen dess utkastade säd. Sådant har Gud ställt midtför allas ögon,
och ingen menniska undrar längre, blott derföre att wi årligen se det.
Sannerligen, om wi icke hade allt ifrån wår födelse uppwäxt med wanan
att se, huru denna döda, torra, bortkastade säd åter uppstår på
sommaren, så skulle wi wäl finna äfwen detta högst besynnerligt och otroligt.
Nu åter är man genom den gamla wanan derwid knappt i stånd att
besinna, att det är ett underwerk; nej, man säger blott: "Det wäxer",
och besinnar icke, att detta wäxande dock är ett egentligt skaparewerk,
då hela werlden med all sin konst icke kan göra ett enda grässtrå. Men
broddens uppkomst ur jorden är en sådan skapelse, som har sitt frö i
den samma säd, som i jorden förmultnat — är således en de dödas
uppståndelse. Nu, hela werlden kan icke göra något sådant, det är den
allsmäktige Skaparens eget werk. Men om nu densamme Guden
uppenbarar för oss, att Han will göra på samma sätt med wåra kroppar,
will låta också dem i jorden nedgräfwas och förmultna, men åter en
dag uppstå, nemligen då den stora ewighetens sommar nalkas, och
"rättfärdighetens sol med salighet under sina wingar" återkommer till oss -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
