Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 23 Oktober.
Så läggen nu bort all ondska, allt swek, skrymteri, afund och
allt förtal. 1 Petr. 2: 1.
Det är ju ett förskräckligt tecken af wårt djupa förderf, att man,
ofta utan att weta en egentlig orsak, hellre hör och talar om det, som
är ondt hos nästan, än om hans berömliga egenskaper; och fastän wi
sjelfwa äro så ömma om wårt eget namn, att wi icke lätteligen kunna
fördraga, att någon talar det minsta illa om oss, utan hwar och en
gerna wille, att hela werlden hade allt godt att säga om honom, kunna
wi likwäl icke höra, att man om andra yttrar sig till det bästa. Från
denna den gamla ormens säd i menniskan har ett sådant syndawäsende
utflutit och blifwit allmänt, att knappt twå eller tre kunna komma
tillsammans, utan att snart någon menniska blir föremål för ett kärlekslöst
och mindre grannlaga samtal. Ja, finns det icke s. k. wänner och
bekanta, till och med slägtingar, som rentaf besöka hwarandra blott för
att hemta ämnen till onda tankar och berättelser om hwarandra. Finner
man då något werkligt ondt att säga, blir detta på ett mycket utförligt
och omständligt sätt nagelfaret, begrundadt, utlagdt och utmåladt, hwilket
heter att förråda och baktala sin nästa. Detta är redan en uppenbar
synd mot den heliga kärlekslagen: "Hwad I icke wiljen, att menniskorna
skola göra eder, det gören icke heller I dem." Men det är wanligen
icke dermed nog, att man omtalar, utlägger och utsprider det werkliga
onda, utan dermed plägar ock följa, att man gör sina små tillägg och
widare uträkningar, äfwen öfwer inre bewekelsegrunder och afsigter, som
skulle göra det onda ännu swårare; och när nu hwar och en wid ett
förnyadt berättande har samma det onda hjertats art att tillägga och
förstora nästans fel, sker derigenom, att ju längre berättelsen löper, desto
större wäxer och utbildas den, så att man slutligen knappt kan igenkänna
den lilla smula af sanning, som utgjorde första frökornet eller
upprinnelsen till den nu oformligt utbildade berättelsen. Sådant är ju, hwad
wi nästan alla dagar erfara. Må hwar och en, som ännu har någon
fruktan för Gud och för synden, wäl wakta sig att deltaga i sådana
tillskapelser. Man kan annars ganska lätt komma att eftersäga något,
som ursprungligen war intet mindre än en af hämnd och owilja
uppdiktad lögn. Månne Gud skall hålla dig till godo, att du, antingen i
godmodig tanklöshet, eller ock af någon hemlig illwilja, genast tror och
eftersäger allt, hwad menniskor berätta? På det sättet blir mången,
utan att han egentligen hade welat det, en afskywärd belackare.
Men nu, allt hwad som är herrskande hos werlden och skrymtare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
